Helt plötsligt är det vårt ansvar. Samverkansakörers uppfattningar om samverkan kring personer med intellektuella funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur olika professionella aktörer uppfattarsamverkan kring personer med intellektuella funktionsnedsättningar som harpsykisk ohälsa. För att undersöka detta har en kvalitativ studie gjorts. Personernasom intervjuades var: Enhetschef och teamledare för privat LSS-boende (autismoch intellektuell funktionsnedsättning), en samordnare/kurator och en enhetschefinom privat beroendemottagning, två arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen, enenhetschef för kommunalt LSS-boende, en god man för personer med intellektuellfunktionsnedsättning, två omsorgspedagoger vid daglig verksamhet för personermed autism och intellektuella funktionsnedsättningar, en verksamhetschef förhabiliteringen, förbundsordförande på FINSAM (Finansiell samordning avinsatser) samt en samordnare/behandlare inom privat vuxenpsykiatri. Analysengjordes med hjälp av fyra teoretiska begrepp: Styrning, struktur och samsyn samtbegreppet handlingsutrymme. Resultatet av undersökningen är att samverkanuppfattas som fungerande i de allra flesta fall: Aktörerna har gemensamma målmed samverkan som alltid är klientens/brukarens bästa. Det finns dock situationerdär individer i behov av hjälp och stöd “hamnar mellan stolarna” på grund avolika regler, lagar och struktur som styr verksamheterna. Även bristande kunskapom varandras roller och ansvarsområden mellan aktörerna uppfattas somhindrande faktor för samverkansprocessen. För att samverkan ska fungera brakrävs det en bra styrning, en fungerande struktur samt gemensam samsyn vadgäller individen och de insatser som ges till individen. Samt kännedom omvarandras handlingsutrymme.