Tekniken möter juridiken: Hypertextlänkar ur ett upphovsrättsligt perspektiv

Sammanfattning: Internet har bara de senaste årtiondena intagit en självklar roll i västvärldens vardag; genom denna kanal sker såväl social kommunikation och marknadsföring som affärstransaktioner och myndighetsutövning. Internets framväxt – och dess stigande antal användare – har givit upphov till nya behov av lagstiftning och normering; när den nya tekniken, vilken utvecklas och breddas för var dag som går, möter juridiken uppstår ständigt nya konflikter, vilkas lösning inte alltid möter de krav på en flexibel och inrymmande reglering som såväl internetanvändare som lagstiftare uppställer. Inte minst på det upphovsrättsliga området har ett antal spörsmål uppstått till följd av den rasande takt i vilken internet utvecklas. I denna framställning behandlas ett av dessa, nämligen länkning till upphovsrättsligt skyddade verk. Detta förfarande, som utgör en grundförutsättning för webbens funktion och användarvänlighet, har det senaste decenniet givit upphov till såväl oenig debatt i doktrin som avgöranden med varierande utgång i svenska och internationella domstolar. En kamp mellan tekniken, och den frihet till information som denna medger, och juridiken, som tillerkänner upphovsmannen en exklusiv rätt att nyttja sina alster, håller på att utkämpas och har nu nått högsta instans inom den europeiska gemenskapen, då EU-domstolen har upptagit ett mål1 avséende länkning till prövning. Uppsatsens tolkar förhandsavgörandet i detta länkningsmål som EU-domstolen hann lämna under tiden för framställningens tillkomst, i syfte att söka fastställa huruvida länkar i allmänhet, och hypertextlänkar i synnerhet, är att betrakta som upphovs-rättsliga förfoganden i form av överföringar till allmänheten. Som fond till denna analys ges en överblick av såväl de tekniska processer genom vilka internet och länkar verkar, som den upphovsrättsliga reglering som har bäring på rättsfallets prövning. Vidare ges även redogörelse för de mål behandlandes länkar vilka har föregått EU-domstolens prövning, i syfte att fastställa det rättsläge som var gällande innan februari 2014, då den gemenskapsrättliga domstolen kungjorde sitt avgörande. I analysen av det förhandsavgörande som i denna framställning ställs i fokus, framkommer att EU-domstolen gör ett principiellt uttalande avséende länkar när denna konstaterar att dessa utgör en överföring till allmänheten i upphovsrättslig mening – oaktat om någon användare har begagnat sig av denna hänvisning eller ej. Domstolen fastställer dock att för att denna överföring ska utgöra ett intrång i upphovsmannens ensamrätt krävs att ett rekvisit om ny publik är uppfyllt. Med detta avser domstolen att de användare som potentiellt, genom länken, kan beredas tillgång till ett verk måste utgöra en mottagarkrets som upphovsmannen till verket i fråga inte tog med i beräkningen skulle kunna ta del av alstret när denne gav sitt samtycke till publiceringen av sitt verk på den webbsida till vilken länken hänvisar. Med bakgrund av detta, konstateras att domstolen genom detta förhandsavgörande visserligen uttalar konkreta satser – avséende såväl länkarnas position i den upphovsrättliga kontexten som fastställandet av ny publik-rekvisitet – men att avgörandet ändå inte klarlägger rättsläget i den omfattning som såväl doktrin som internetanvändare förväntade. Detta bland annat på grund av att domstolen underlåter att undersöka de tekniska omständigheter vilka ligger till grund för länkning – där överföringen av materialet i fråga sker enkom mellan den användare som har följt länken och den webbsida vilken innehåller det länkade materialet – samt att rätten inte avgränsar rekvisitet om ny publik vad gäller såväl den för internetanvändningen orimliga tolkning som ur domstolens argumentation e contrario kan dras vilken innebär att länkar som hänvisar till material upplagt utan upphovsmannens samtycke automatiskt ska bedömas utgöra upphovsrättsligt intrång, som hur detta samtycke kan fastställas och vilka juridiska konsekvenser det får för en existerande länk om ett samtycke återkallas. Sålunda kan konstateras, att trots att gemenskapsrättens högsta instans har meddelat viktiga ställningstaganden och grundsatser på området, är kampen mellan teknik och juridik ännu inte avgjord.