Bedömning av anomi i sammanhängande tal till rörlig bild med ”main concept”-analys

Sammanfattning: Studiens syfte var att undersöka skillnader i ordfinnandeför-måga i sammanhängande tal mellan personer med självupplevd anomi på grund av afasi och personer utan känd hjärnskada. Ytterligare syfte var att undersöka korrelationen mellan prestation vid sammanhängande tal och kon-frontationsbenämning, hos personer med afasi. Videoinspelningar där 36 per-soner utan känd hjärnskada och 37 personer med afasi återberättade till rörlig bild, analyserades med “main concept”-analys. Signifikanta skillnader identi-fierades mellan grupperna då personer utan känd hjärnskada förmedlade mer och i högre grad komplett information. En positiv korrelation identifierades mellan prestation på “main concept”-uppgiften och ett konfrontationsbenäm-ningstest. Då “main concept”-analys bedömer sammanhängande tal kan resul-tatet av analysen tänkas spegla en persons ordfinnandeförmåga i den vardag-liga kommunikationen. I föreliggande studie gjordes bedömningarna percep-tuellt vilket gör metoden tidseffektiv och kliniskt användbar.