Tillgänglighetsanpassning av världsarvsmärkta hälsingegårdar : Dilemmat mellan bevarandekrav och krav på tillgänglighet

Sammanfattning: Sammanfattning Denna studie undersöker möjligheter till tillgänglighetsanpassning av hälsingegårdar. Problematiken ligger i att hälsingegårdarna är kulturhistoriskt värdefulla och därför har strikta bevarandekrav. En hälsingegård är egentligen ett samlingsnamn för en stor mängd byggnader. De är gårdar som Hälsinglands bönder byggde på ett för trakten traditionellt vis som skiljer sig från övriga historiska bostäder för bönder i Sverige. Detta på grund av att de är mer påkostade både med dekorationer och till storlek. Bönderna i Hälsingland hade möjlighet att bygga på det viset eftersom de ofta var mer välställda än andra bönder i landet. Detta berodde på att de inte hade någon adel eller några herremän i landskapet som tog del av deras inkomster (Göllas, 2012). I dagsläget är sju hälsingegårdar utnämnda till världsarv av Unesco, och sedan denna utnämning har turismen ökat till de sju gårdarna. Eftersom även personer med funktionshinder av något slag kan önska att se detta världsarv har möjligheterna till tillgänglighetsanpassning undersökts. Undersökningen har skett genom litteraturstudier, intervjuer och platsbesök. Till största del har litteraturstudien inneburit uppsökande av information beträffande historik om de berörda delarna i ämnet samt undersökning av lagar och rekommendationer för tillgänglighet och bevarande. Under arbetets gång har även andra världsarv med förutsättningar som liknar de på hälsingegårdarna undersökts. Dessa undersökningar har understrukit tesen om att tillgänglighet är problematiskt att åstadkomma på historiska platser. Få åtgärder har gjorts för att öka tillgänglighet trotts att respektive länsstyrelse och kommun för världsarven har arbetat med frågan under många år. Eftersom hälsingegårdarna inte är offentliga platser utan privatägda gårdar, som kan besökas efter avtalad tid, har fastigheterna laglig möjlighet att avstå åtgärder för ökad tillgänglighet. Endast vid omfattande renoveringar behöver en bostad anpassas efter dagens krav på tillgänglighet. Dessa byggnader skall inte renoveras utan bevaras i befintligt skick så långt som möjligt då de är klassade som byggnadsminnen. Dock finns möjligheter till att förbättra tillgängligheten genom vissa, icke byggnadstekniska, åtgärder. Exempelvis kan information på hemsidor och i turistbroschyrer förbättras. Dessutom kan digitala lösningar ordnas för virtuella visningar vid guidade turer. De byggnadstekniska åtgärder som trots allt kan vara möjliga att åstadkomma är begränsade till utsidan av byggnaderna. Det finns dock ändå en mängd saker som underlättar ett besök bara genom exteriöra förändringar. Det handlar främst om tillgänglighet genom plana parkeringsplatser, tillgång till sittplatser för vila och skyltar för att underlätta navigering. Andra funktionsnedsättningar än just de som orsakar rörelsehinder är dock möjliga att underlätta ett besök för med vissa åtgärder som inte påverkar byggnaderna. Det handlar främst om att ordna med ljudförstärkningar och utökad information i text för att kunna dela information med de besökare som har nedsatt hörsel.