Kommersiellt utnyttjande av allemansrätten
Sammanfattning: Får allemansrätten utnyttjas kommersiellt? Bör allemansrätten få utnyttjas kommersiellt? Det är huvudfrågorna i denna uppsats. Efter en inledande introduktion till allemansrätten, med en redogörelse för dess historiska bakgrund och nuvarande ställning i svensk rätt, presenteras vilka problem som är förknippade med kommersiell verksamhet i relation till allemansrätten. Uttrycket ”vinstproblemet” används i uppsatsen för att beteckna den principiellt intressanta frågan huruvida människor och företag ska få bedriva vinstdrivande verksamhet på annans mark utan att fråga markägaren om lov och utan att betala ersättning. Sådan verksamhet kan handla om till exempel uthyrning av utrusning för forsränning på grannens fastighet (aktuellt i NJA 1996 s. 495) eller omfattande bärplockning för försäljning. Högsta domstolen uttalade i forsränningsfallet att det inte finns några hinder mot att allemansrätten utnyttjas kommersiellt. Man får förmodligen se uttalandet som ett generellt stöd för att allemansrätten får utnyttjas kommersiellt. Kritik kan dock riktas mot den rättsnorm Högsta domstolen ger uttryck för. Kommersiellt utnyttjande av annans mark utan fastighetsägarens medgivande är särskilt ingripande i äganderätten, eftersom ägaren som utgångspunkt har rätt till den avkastning fastigheten kan ge. Det ifrågasätts i uppsatsen huruvida allemansrätten är avsedd att ge denna rätt åt allmänheten på markägares bekostnad. När det gäller sådana aktiviteter som bär- och svampplockning konstateras att dessa innebär att fysiska ting av ekonomiskt värde försvinner från marken och blir plockarens egendom. Om naturprodukterna som utgångspunkt kan anses vara fastighetsägarens egendom, vilket uppsatsförfattaren menar, finns det skäl att fundera på i vilket syfte och hur mycket allmänheten får plocka utan markägarens lov. Bär- och svampplockning för försäljning har förekommit sedan länge, men huruvida de skäl som förr burit upp denna tradition alltjämt är starka i dag kan ifrågasättas. Förr verkar hänsyn till fattiga delar av befolkningen varit ett sådant skäl. Även nationalekonomiska argument har åberopats för en fri plockningsrätt. I uppsatsen redovisas dock även nationalekonomiska argument för den motsatta ståndpunkten. Beträffande det gällande rättsläget kan konstateras att kommersiell plockning av bär och svamp förmodligen är tillåtet i obegränsade mängder, medan vad som gäller andra naturprodukter är mer oklart. För det fall man vill ingripa mot det rådande rättsläget lyfts i uppsatsen fram ett antal förslag på hur man kan göra detta. Man kan tänka sig dels begränsningar av rätten i sig att utnyttja annans mark kommersiellt och rätten att plocka naturprodukter för försäljning utan markägarens tillstånd, dels olika slags ersättningsregler som ska gälla när sådan verksamhet äger rum. I slutet av uppsatsen vänds perspektivet med frågeställningen i vilken mån allemansrätten hindrar markägare från att utnyttja egen mark kommersiellt. Det som närmare bestämt diskuteras är i vilken utsträckning en markägare har rätt att ta betalt när allmänheten utnyttjar dennes mark inom ramen för allemansrätten. Det konstateras att sådana betalningskrav som utgångspunkt är otillåtna, men att markägare kan ta betalt när investeringar för friluftsändamål gjorts på marken.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)