Knullnormativitetens diskurs

Sammanfattning: Med syfte att undersöka knullnormativitetens diskurs, d.v.s. de sociala, språkliga konstruktioner som gör det vaginala heterosamlaget till norm, har jag diskursanalytiskt studerat frågor och svar kring sexuella praktiker och problem i RFSU:s frågelåda. Genom att undersöka hur heterosamlaget och annan praktik benämns och beskrivs i materialet har jag visat hur dess status reproduceras och ibland ifrågasätts. Föreställningarna om manlig och kvinnlig sexualitet påverkar i stor mån även hur samlaget och samlagsrelaterade problem beskrivs, och ibland även vad som uppfattas som problem. Jag har också visat exempel på motdiskurser som är tecken på tendens till diskursiv förändring. Normer kring samlaget och ifrågasättande av en knullnormativ diskurs Diskursen med samlaget som norm reproduceras ibland genom att sex sätts synonymt med samlag. Detta gör dock bara de som ställer frågor, och inte RFSU:s expertis, förutom vid tal om sexdebut. RFSU försöker också motverka heteronormen genom användandet av ord som partner, men ibland förutsätts ändå att ett samlag är ett heterosamlag. När samlagsrelaterade problem behandlas ifrågasätter RFSU:s expertis i stor mån den knullnormativa diskursen, men ersätter den med ”den tillfälliga lösningens diskurs”, där samlaget fortsätter att vara ett slutmål, men med förslag om ett tillfälligt avbrott där det ersätts med annan sexuell praktik. Genom att ofta nämna handlingen smeksex som alternativ, och förtydliga att även detta är sex ifrågasätts också samlagets status, men det råder inte konsekvens över vilket ord som används för denna praktik, vilket tyder på diskursiv instabilitet. Beskrivningen av samlaget som en handling där man/penis är agent/subjekt är i frågorna vanligast, och till viss del i svaren. Det saknas en diskurs där kvinnans kön beskrivs som aktivt och omslutande av penis. Artikeln av Gilfoyle m.fl. (1993)var inte någon utgångspunkt när jag påbörjade min analys, men då deras inramning av vad jag i anlaysen kommer att kalla PRG-diskursen har visat sig stämma väl överens med flera av de dominerande mönster som framkommer i min egen analys, har denna kommit att få en central roll. Pseudo Reciprocal Gift discourse karaktäriseras av ett utbyte. För att tillfredsställa mannens naturliga sexdrift ger kvinnan sig själv, blir tillgänglig för honom, och i gengäld förväntas han prestera och ge henne orgasm. Motdiskurser finns, då RFSU:s expertis ibland uppmuntrar till viss manlig passivitet, och att kvinnan ska säga och visa hur hon vill ha det. Det finns dock ingen motdiskurs som ”vänder på steken”, och antar att kvinnan ska ta ansvar för både sin egen och mannens orgasm. PRG-diskursen och den knullnormativa diskursen går i varandra och verkar vara ömsesidigt beroende i en heteronormativ diskursordning, och det är därför jag valt att ge PRG-diskursen en så pass central roll i mitt arbete. En knullnormativ diskurs där det naturliga är en aktivt penetrerande man och en passiv kvinna som ligger stilla och tar emot hans penis i sig reproducerar PRG-diskursen, medan icke-knullnormativt heterosex ifrågasätter PRG-diskursen på så sätt att det ger utrymme för en mer aktiv kvinna som tar ansvar för och presterar mannens orgasm, och kanske också sin egen. Det är också främst i frågor som berör samlag som PRG-diskursen märks som tydligast, och det är där den också verkar orsaka de påvisade problemen i form av mäns prestationssvårighet och kvinnors tillgänglighetssvårighet. Diskursen där mannen förutsätts ha en större sexdrift och alltid vilja ha samlag, medan kvinnan förutsätts behöva vara mogen och beredd märks i hur könens respektive samlagsproblem förklaras. Att komma fram till exakt hur mycket knullnormativitetens diskurs dominerar i mitt material har varken varit möjligt eller egentligen speciellt viktigt. Klart är att den i många fall gör det, men att det också finns exempel på motdiskurser. Maria Bergströms tydliga ”skit i att knulla”(se 2.3.2.) hittas dock ingenstans. ”Den tillfälliga lösningens diskurs” kan dock förstås på så sätt att det är svårt för RFSU att helt ifrågasätta frågeställarens diskurs. För frågaren är samlaget viktigt – det är därför de skickar in sin fråga. Att då föreslå en problemlösning som består i att helt avstå från samlag skulle på ett sätt vara samma som att inte besvara frågan. Dessutom blir ett ifrågasättande av heterosamlaget också ett ifrågasättande av kvinnlig och manlig sexualitet. Samtidigt vill jag ändå mena att RFSU har ett större ansvar än att bara besvara en persons frågor i och med att frågelådan ligger ute på nätet där många ungdomar söker svar på sina sexuella funderingar. De dominerande diskurserna vid tal om sex verkar stämma mer överens med mäns intressen än kvinnors, menar Gilfoyle m.fl.(1993). Själv vill jag inte dra den slutsatsen att en diskurs med aktiv man och passiv kvinna nödvändigtvis ligger i mäns intresse, och de prestationsångestrelaterade problem den diskursen verkar bidra till hos män, särskilt vid samlagsutövande, har tydligt visat sig i materialet. En förändring av den knullnormativa diskursen skulle för både män och kvinnor innebära en större valfrihet i sexuell praktik. Kvinnor som lider av samlagssmärtor eller helt enkelt tycker att det är tråkigt att ha samlag skulle lättare kunna avstå från det, utan att känna att de behövde avstå från sex. Om samlag sågs som en praktik bland många skulle det vara möjligt att säga nej till det på samma sätt som att nu säga nej till t.ex. oralsex eller analsex. Även om det verkar vara så att män har lättare än kvinnor att få orgasm vid samlag, och att de sällan får ont av det, kan man inte förutsätta att alla män gillar samlag bäst, och de kan även ha andra samlagsrelaterade problem. För att kunna genomföra ett samlag behöver de ha tillräcklig erektion vilket av olika anledningar inte alltid är fallet, och de har ofta prestationsångest inför att kunna ”hålla på” länge nog så att kvinnan ”hinner” få orgasm innan hans utlösning. Dessa problem skulle avdramatiseras med en förändring av den knullnormativa diskursen. Annan typ av sex, som att t.ex. turas om med att tillfredsställa varandra med händerna har också fördelar i att parterna helt kan fokusera både på sin egen och på partnerns njutning. Att samlaget upplevs negativt av en hel del kvinnor, och prestationsångestartat av många män är dock som jag visat inte frikopplat från de manliga/kvinnliga rollerna, och jag tror att en förändring av dessa, och en diskurs där det under ett samlag är möjligt och önskvärt att kvinnan ”knullar” och presterar lika mycket/lite som mannen, också skulle förändra samlagets betydelse och skulle kunna göra det mer njutningsfullt för båda parter. Jag hade från början tanken att jämföra diskurser i frågelådan med en annan frågespalt, men p.g.a. tidsfaktorn gav jag snabbt upp den idén. Det skulle dock vara intressant att se hur svaren i frågelådan eventuellt skiljer sig från svaren i frågespalter som inte har lika tydliga sexualpolitiska ståndpunkter. Att undersöka diskursiv förändring över tid genom nedslag vid olika tidpunkter, liknande Laskars undersökning av sexmanualer, fast i modern tid, skulle också vara spännande. Har knullnormativitetens och PRG-diskursens dominans ökat eller minskat, och vad skulle det i så fall kunna bero på? Hur har exempelvis den heterosexuella diskursen och praktiken påverkats av att queerteorin vunnit mark på vissa områden?