Skevdelning vid äktenskapets upplösning - Behöver reglerna ändras? - En komparativ studie av skevdelningsreglerna i Sverige, Norge och Danmark

Sammanfattning: Denna framställning syftar till att analysera de möjligheter till jämkning av bodelningsresultat som återfinns i den norska danska och svenska rättsordningen. Utgångspunkten i arbetet är Anna Christensens teori om de normativa grundmönstren. Huvudprincipen i samtliga länder är att makarnas giftorättsgods, sedan avdrag för skulder genomförts, delas lika. Med samhällets förändring har undantag till denna utgångspunkt ansetts behövliga. Man ansåg under tidigt 1900-tal att en ekonomisk utjämning var det mest rättvisa vid ett äktenskaps upplösande. Förutsättningarna sedan dess har förändrats. De ekonomiska klyftorna mellan män och kvinnor har minskat. Vidare upplöses allt fler äktenskap tidigt vilket har medfört att likadelning som norm har ifrågasatts och praktiska regler att komma tillrätta med oskäliga bodelningsresultat ansetts nödvändiga. Familjerätten i de nordiska länderna har under 1900-talet genomgått stora förändringar. I strävan efter jämställdhet och ekonomisk självständighet mellan makar kom man genom lagstiftningsåtgärder under tidigt 1900-tal att frångå den tidigare gällande ordningen. Denna var baserad på en syn av äktenskapet som ett oupplösligt kontrakt där kvinnan var underordnad mannen. Genom industrialismen kom kvinnor i större utsträckning att förvärvsarbeta. Samhället kom i allt större takt att ta över det ansvar och den ekonomiska trygghet som familjen tidigare hade stått för. I arbetet med att reformera äktenskapsrätten diskuterades flitigt alternativ till den breda täckningen av giftorätten som likadelningsprincipen innebar. Därvid diskuterades om man skulle införa en annan form av delning som huvudregel. Trots ambitionen att främja individualitet och ekonomisk självständighet kom likadelningsprincipen som kanske det starkaste uttrycket för gemenskapstanken idag att kvarstå. Detta trots att man på många andra områden genomförde ändringar i linje med den nya målsättningen till exempel genom införandet av den fria skilsmässan. För svensk del infördes en utpräglad skälighetsbedömning med grundtanken att giftorätten successivt växer fram under de första åren av äktenskap med nya äktenskapsbalkens ikraftträdande 1988. För norsk del har man infört en materiell huvudregel som stadgar att make har rätt att undanta värden av sådan egendom denne innehaft innan det att äktenskap ingicks eller senare förvärvat genom arv eller gåva. Det har betonats att utgångspunkten för giftorätten bör vara den egendom som makarna i någon mån ansetts skapa tillsammans genom sina insatser. Frågan kan ställas om tiden är mogen för Sverige att på liknande sätt inskränka giftorättens täckning. Detta kan synas särskilt motiverat i en tid där skilsmässor och omgiften är vanliga. Med utgångspunkt i samma grundtanke bör dock försiktighet intas i fråga om långvariga äktenskap. En ekonomisk sammanblandning torde vara ofrånkomlig och naturlig i äktenskapet och make kan genom sina insatser anses berättigade till en viss del av den andres egendom oavsett hur denna förvärvats.