Finansiella sandlådor inom den Europeiska unionen : Behöver finansiella sandlådor regleras på EU-nivå och i så fall genom vilket tillvägagångssätt?

Sammanfattning: Under de senaste åren har finanssektorn förändrats och en bidragande faktor är teknisk innovation. Teknisk innovation kan utveckla tillhandahållandet av finansiella tjänster som finansiella aktörer såsom banker erbjuder till sina kunder. En jurisdiktion kan främja utvecklingen av finansiella tjänster, antingen genom en finansiell sandlåda eller en innovationshubb. En finansiell sandlåda är en säker miljö där banker och bolag vars verksamhet endast består av teknisk innovation (FinTech-bolag), kan testa sina oreglerade affärsmodeller. Testutrymmet kontrolleras av en tillsynsmyndighet. För närvarande har över 50 jurisdiktioner upprättat en finansiell sandlåda och flera europeiska länder har redan en sandlåda i drift eller överväger att införa en. Flera olika EU-institut, som exempelvis Europeiska kommissionen och Europaparlamentet, är positiva för att införa en reglering av finansiella sandlådor på EU-nivå. Finansiella sandlådor är endast utformade som nationella finansiella sandlådor. Syftet med denna masteruppsats är att utreda huruvida EU behöver reglera finansiella sandlådor och i så fall om regelverket bör antas som ett direktiv eller en förordning. Slutsatsen av denna uppsats är att finansiella sandlådor behöver regleras även om vissa medlemsstater inte vill upprätta en egen nationell sandlåda. En anledning till varför finansiella sandlådor är behövliga i EU är för att de främjar konkurrensen mellan olika finansiella aktörer. Dessutom är finansiella sandlådor ett tillfälle för nya marknadsaktörer såsom FinTech-bolag att växa. Väljer EU att inte reglera finansiella sandlådor kommer det att hämma den fria rörligheten för finansiella tjänster. Den mest effektiva lösningen för EU hade varit att anta ett direktiv om harmoniserade nationella finansiella sandlådor. Genom att anta regelverket som ett direktiv får medlemsländerna själva bestämma vilka bestämmelser som ska implementeras i den nationella lagstiftningen.