Samtyckets chimär

Sammanfattning: Den 25 maj 2018 blev våra inboxar fyllda av nervösa företag som ägnade sig åt att försöka säkerställa att vi var tillräckligt informerade för att de skulle få fortsätta behandla våra personuppgifter. Det rörde sig naturligtvis om den nya dataskyddsförordningens ikraftträdande. Förordningen innebär dryga sanktionsavgifter för den som inte säkerställer att den registrerade är tillräckligt informerad och att all behandling av personuppgifter sker på en rättslig grund. Denna uppsats utforskar två av dessa företags agerande, Google och Facebook. Dessa två företag är båda amerikanska men har en stor andel av sin marknad i Europa. Därmed så måste de båda företagen tillämpa dataskyddsförordningen och de måste se till att följa den. Företagen är speciella för att information är deras handelsvara. Genom att samla information och sedan rikta anpassade annonser mot användarna tjänar de pengar. Deras verksamheter har samtidigt blivit några av våra viktigaste forum och informationskällor, närmast vitala för det demokratiska samhället under 2010-talet. Vi har dock blivit påminda om vad som kan hända om den insamlade informationen missbrukas. Frågan är nu vad som har hänt i och med dataskyddsförordningens ikraftträdande. Har vår personliga integritet nu plötsligt blivit så pass skyddad som mailen antyder? Har vi fått någon som helst makt över Googles och Facebooks hantering av personuppgifter? Har vi fått en större kontroll? Dessa är några av de frågor den här uppsatsen utforskar.