Sjuksköterskors upplevelser av omvårdnad av patientunder långa ambulanstransporter

Sammanfattning: Ambulanssjukvården i Sverige har utvecklats medicinskt och tekniskt från patienttransport till prehospital, avancerad sjukvårdsverksamhet som en del i vårdkedjan. Prehospital vård har tidsmässigt blivit längre med ökande avstånd till sjukhus, vilket ställer högre krav på ambulanspersonalens tekniska-, omvårdnadsmässiga och medicinska kompetens utöver krav på trafiksäkerhet och komfort för patienter och ambulanspersonal. Syftet med detta arbete var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av omvårdnad under långa ambulanstransporter. Sju legitimerade sjuksköterskor med utbildning inom akutvård intervjuades med kvalitativ halvstrukturerad metod på två ambulansstationer knutna till vårdcentral i Norrbottens län. Den utskrivna texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Ambulanssjuksköterskor upplevde ökad kontakt och djupare relation med patienter under långa ambulanstransporter vilket var stimulerande. Det var tillfredsställande att hinna se effekter av omvårdnadsåtgärder. Lång erfarenhet och bra utbildning gav ambulanssjuksköterskor ökad trygghet och säkerhet i sig själva. Ibland var det svårt att arbeta ensam i ambulansens vårdarhytt, speciellt vid vårdande av svårt sjuk patient. Dessa situationer kunde leda till känslor av otillräcklighet, frustration och stress som i viss mån gick att förebygga med planering. Ensamarbetet upplevdes dock även som en stimulerande och utmanande del i yrket. För nya sjuksköterskor inom ambulanssjukvård föreslås adekvat vidareutbildning och handledning av äldre kollegor, eftersom detta kan bidra till att ge den trygghet som krävs.