Artbrottskonstruktionen - En intersektionell diskursanalys av artbrott

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Vad syftar fängelsestraff till? Vem förtjänar fängelsestraff? Vad avser fängelsestraffet att skydda? Denna uppsats undersöker dessa allmänt hållna frågor genom en intersektionell diskursanalys av artbrottskonstruktionen. Artbrottskonstruktionen framgår av 30 kap 4 § 2 st BrB och utgör ett undantag till det svenska påföljdssystemets huvudregel om att fängelse ska utdömas i sista hand. För brottslighet av viss art råder en omvänd presumtion, en presumtion för att utdöma fängelse som huvudregel. Artbrottskonstruktionen analyseras genom tre frågeställningar. Den första frågan är rättdogmatisk och syftar till att utreda vad artbrottskonstruktionen innebär i svensk rätt. Artbrottskonstruktionen utvecklades i rättspraxis och befästes 1989 av lagstiftaren. Vid tillkomsten utgjorde den ett repressivt undantag till påföljdssystemets i övrigt humana idéströmning. Utdömandet av korta fängelsestraff till brottslighet av viss art syftar till att verka allmänpreventivt för dessa brott. Vad som utgör artbrott har i förarbeten endast preciserats som brott som: blivit mer utbredd och svårare att förebygga; utgör ett angrepp på den personliga integriteten; åsidosätter respekten för rättsväsendet och dess företrädare samt försvårar möjligheterna att upprätthålla straffsystemets effektivitet. Idag har de flesta brottstyper ett visst artvärde och artbrottskonstruktionen är således huvudregel snarare än undantag. Detta kan kritiseras med anledning av att forskning visar på utdömande av korta fängelsestraff och enskilda straffskärpningar, så som artbrottskonstruktionen, inte har någon allmänpreventiv verkan. Det är främst existensen av ett rättssystem som har allmänpreventiv effekt. Den andra frågan är diskursanalytisk och syftar till att undersöka underliggande premisser om gärningsperson, rättsskyddssubjekt och fängelsestraff i artbrottskonstruktionen. Diskursanalysen utgår ifrån en poststrukturell kunskapssyn om att makt finns i språket och att verkligheten konstrueras av hur vi talar om den. Utifrån den synen på makt och kunskap syftar diskursanalysen till att undersöka gärningsperson, rättsskyddssubjekt och fängelsestraffet beskrivs i förarbeten och domar kopplade till artbrottskonstruktionen. Diskursanalysen visar att bedömningen av gärningspersonen präglas av faktorer som ligger utanför de rättsliga prövningsramarna. Analysen belyser exempelvis en tendens till att undvika fängelsestraff för personer med ett arbete vilket slår negativt mot arbetslösa. Vidare visar domar på ett osynliggörande av gärningspersonen i mål om brott mot utlänningslagen, vilket står i kontrast till utförliga resonemang om gärningspersonens egenskaper i mål om exempelvis misshandel och mened. Rättsskyddssubjektet för artbrottskonstruktionen är den allmänna laglydnaden, vilket kan ses som oprecist eftersom det är rättsskyddssubjektet för rättsväsendet i stort. Diskursanalysen visar att skyddet av rättssamhället, staten och den allmänna ordningen i regel premieras över skyddet av individer och den personliga tryggheten. Fängelsestraffet ses idag som ett givet inslag i påföljdssystemet. När artbrottskonstruktionen introducerades var fängelsestraffet inte en lika given del av straffsystemet, detta samt utbredningen av artbrottskonstruktionen kan sammanlänkas med en generell repressiv utveckling i svensk straffrätt. Slutligen analyseras diskursanalysens resultat med hjälp av intersektionell teori. Vilket innebär en analys som undersöker hur förtryck baserat på klass, kön, rasföreställningar, ålder med mera samverkar. En intersektionell analys jämställer olika sorters förtryck. Denna del visar på hur de underliggande premisserna om gärningsperson, rättsskyddssubjekt och fängelsestraff kan sättas i ett större sammanhang och existerar i underordnande strukturer. Den intersektionella analysen kritiserar bland annat den rationella synen på gärningspersonen och ifrågasätter om formell likabehandling alltid är önskvärd. Avseende rättsskyddssubjektet ifrågasätter analysen prioriteringen av staten framför den personliga tryggheten. Utifrån ett intersektionellt perspektiv kan det vidare ifrågasättas om proportionella straff verkligen kan ses som proportionella i ett rättssystem som inte tar hänsyn till underordnande samhällsstrukturer.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)