Domstolsprocessen ur ett barnperspektiv - en rättsvetenskaplig undersökning av inflytandet av barnets bästa i vårdnadsprocessen

Sammanfattning: Till följd av den oinskränkta omprövningsrätten i mål om vårdnad, boende och umgänge har föräldrar möjlighet att omedelbart efter ett domslut meddelats väcka talan på nytt och få vårdnadsfrågan omprövad, om nya omständigheter framkommit. Detta kan leda till långvariga och upprepade processer om samma sak, som påverkar ett barn negativt. Vårdnadsprocesserna bör således i vissa fall begränsas. Principen om barnets bästa finns i såväl föräldrabalken som barnkonventionen och ska vara avgörande för alla beslut i mål om vårdnad, boende och umgänge. Uppsatsen syftar till att utifrån ett barnperspektiv diskutera huruvida barnets bästa kan ha inflytande på processrätten, närmare bestämt på rättegångsbalkens regler om uppenbart ogrundad talan. Bestämmelserna har tillskrivits en mycket restriktiv tillämpning, särskilt i mål om vårdnad, boende och umgänge. Uppsatsen ämnar inte att i huvudsak utreda hur gällande rätt är, utan snarare hur gällande rätt kan vara. Argument till diskussionen hittas främst med hjälp av den klassiska rättsdogmatiska metoden. I uppsatsen konstateras att domstolens handlingsutrymme baseras på vilken omständighet föräldern åberopar. Uppsatsens analys presenterar tre kategorier av omständigheter. Den första kategorin är omständigheter som anses självklara för att reglerna om uppenbart ogrundad talan ska vara tillämpliga. Den andra kategorin är omständigheter som måste tas upp till prövning av domstolen. Den tredje kategorin är omständigheter där barnets bästa ska ha inflytande för att reglerna om uppenbart ogrundad talan ska bli tillämpliga. Uppsatsen resulterar i slutsatsen att barnets bästa är ett viktigt och flexibelt begrepp som i vissa fall kan ha inflytande på reglerna om uppenbart ogrundad talan, men att möjligheten är mycket liten.