Kollegan : ditt stöd vid traumatiska upplevelser? Ambulanspersonalens upplevelser av att hantera svåra och traumatiska situationer

Sammanfattning: Arbetet inom ambulanssjukvården innebär en daglig risk för svåra och traumatiska situationer. Att som personal ställas inför dessa situationer kan medföra olika psykiska, fysiska och emotionella reaktioner. Vid svåra och traumatiska situationer är det viktigt att ambulanspersonalen känner stöd från kollegor och ambulanschefen. Stödet är en viktig del till en god bearbetning av en traumatisk händelse. Syftet med studien är att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av att hantera svåra och traumatiska situationer. Kvalitativ intervju valdes som metod för datainsamlingen och kvalitativ innehållsanalys med induktiv inriktning valdes som analysmetod. Ett selektivt urval av deltagare gjordes från tre ambulansverksamheter i södra Sverige. Sammanlagt intervjuades sex personer, fem män och en kvinna. Intervjuerna inleddes med en öppen fråga och därefter följdfrågor utifrån informantens berättelse. I resultatet framkommer fyra faktorer som påverkar hanteringen av de svåra och traumatiska situationer som ambulanspersonalen ställs inför. Dessa faktorer är stödjande samtal, otillräckliga resurser, vårdarnas osäkra strategier och individuella förutsättningar. Det allra viktigaste för att skapa ett så bra stöd som möjligt var att ha förtroende för sina kollegor för att skapa en bra och öppen dialog. Det är även viktigt med en lyhörd chef som kan uppmärksamma om personalen mår dåligt. Chefen ska vara tydlig i sina beslut om att ta ambulanser ur drift eller om extrapersonal ska kallas in. Under organisationsfaktorn framkommer det att tids- och resursbrist är en bidragande del till att ambulanspersonalen inte hinner samtala och bearbeta en svår situation. Redan när ambulanspersonalen går in i sin yrkesroll förbereder de sig på att ställas inför svåra situationer, som ett steg i bearbetningen. Beroende på individuella förutsättningar reagerar och hanterar varje individ situationer på olika sätt, detta bör tas hänsyn till vid krishantering. Det förefaller som att hanteringen av krissituationer har försämrats och att det råder tids- och resursbrist i ambulansorganisationerna, vilket kan vara en viktig orsak till bristfällig bearbetning av svåra händelser. Slutsatsen är att det ibland saknas klara och tydliga rutiner för hur krishanteringen ska implementeras i verksamheten vilket kan leda till försämrat krisstöd för personalen.