Våldsbejakande islamistisk extremism – ett minfält inom skolans religionsundervisning? : En intervjustudie om lärares och elevers tankar i mötet med våldsbejakande islamistiskt våld på sociala medier

Sammanfattning: Detta examensarbete har utifrån individuella intervjuer med fem elever vilka gick sitt tredje år på gymnasiet, och sex gymnasielärare vilka undervi-sade i ämnet religionskunskap undersökt fyra frågeställningar. Min första frågeställning rörde hur elever och lärare förhöll sig till, och reagerade på den våldsbejakande islamistiska propaganda terrorgrupper Daesh sprider på sociala medier. Frågeställning två och tre rörde hur lärare och elever upplevde att de inom ramen för skolans religionsundervisning fick möjlig-heter att reflektera över, och behandla frågor rörande våldsbejakande islamistisk extremism, samt allmänna attityder till kulturell och religiös tillhörighet kopplat till intryck från sociala medier? Den fjärde frågeställ-ningen behandlade hur elever och lärare inom ramen för skolans religions-undervisning uppfattade att det gavs utrymme att differentiera mellan våldsbejakande islamistiska extremgruppers kulturella och religiösa ut-tryck, och mer generella och för Islam representativa religiösa och kultu-rella uttryck? Svaren på dessa frågeställningar visade att det ur en elev och lärarperspek-tiv fanns olikheter i hur man förhöll sig till medierade budskap på sociala medier. Här framträdde att det utifrån ett elevperspektiv fanns en avsak-nad av behandlande av den våldsbejakande islamistiska extremismen inom religionsundervisningen. Ur ett lärarperspektiv sågs den våldsbejakande islamistiska extremismen som ett stickspår, och som ett område vilket på grund av tidsbrist, fick stå tillbaka för annat lärostoff. Begreppet extremism vidgades även utifrån ett lärarperspektiv. Och de anticivilisatoriska vålds-handlingar Daesh utför blev en del av ett större terror - och extremistbe-grepp. Bland lärarna fanns det även varierade attityder till vilka klasser som var mottagliga för diskussioner rörande den våldsbejakande islamist-iska extremismen. Detta kunde kopplas till varierade studiekulturer, det upplevda behovet att diskutera islamistisk extremism inom religionsunder-visningen, samt hur väl läraren kände elevgruppen i fråga. Möjligheterna till differentiering mellan den våldsbejakande islamistiska extremismen, och en mer representativ och rättvisande bild av Islam uppfattades av både lärare och elever som att detta gavs utrymme för inom religionsundervis-ningen. Detta skedde genom lärares positiva framställning av Islam som religion, och genom interkulturella möten där eleverna själva fick möjlig-heter att möta och uppleva Islam, och därmed också få en positiv kontrast till medias ofta negativa framställning av Islam och muslimer.