Bildning och fostran av sinnessjuka under den senare hälften av 1800-talet

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka pedagogiska perspektiv som var rådande och vilka metoder som användes för fostran av sinnessjuka patienter på hospitalen under senare hälften av 1800-talet, med fokus på Uppsala hospital. Frågorna som ställs är hur hospitalet fungerade som fostrande institution och vilka pedagogiska tankar överläkaren N. G Kjellberg uttryckte samt vilken pedagogisk funktion arbetet på hospitalet hade och hur den intellektuella undervisningen bedrevs.Källmaterialet består av stadgor, Sveriges officiella statistik, patientjournaler samt artiklar författade av N. G Kjellberg och en historisk hermeneutisk metod används. Foucaults teorier om makt och disciplinering utgör den teoretiska utgångspunkten men utan att uppsatsens tolkningsbas är ensidigt disciplineringsteoretiskt.Resultaten visar på att hospitalets inneboende struktur och ordning hade stor betydelse för fostran av de sinnessjuka. N. G Kjellbergs pedagogiska tankar var inspirerade av de psykiatriker och läkare på kontinenten som förespråkade den pedagogiska behandlingsformen moraltreatment och han var mycket liberal i sin syn på undervisning i stort. Den viktigaste metoden för fostran av de sinnessjuka var arbetet på hospitalet. Utifrån viljan och förmågan att arbeta bedömdes denne som frisk eller sjuk. Undervisningen på hospitalet bestod främst av religiös underdånighetsfostran och fokus låg på religionsundervisningen. Denna undervisning hade främst i syfte att få den intagna att förstå sin roll i samhället och bli nöjd med den. Övrig undervisning var av ringa vikt.