Ekosystemtjänsterkopplade till vildsvin : Enfallstudie över hur begreppet ekosystemtjänster kan integreras i en nationell förvaltningsplan

Sammanfattning: Innebörden av begreppet   ekosystemtjänster och värdet av dessa behöver spridas och förankras i   samhället i större utsträckning än vad som görs idag. Det har bland annat   uppmärksammas i ett av etappmålen inom de nationella miljökvalitetsmålen. Med   anledning av detta har Naturvårdsverket fått i uppdrag av regeringen att   genomföra en kommunikationssatsning om ekosystemtjänster, där det   övergripande målet är att öka förståelsen för den biologiska mångfaldens och   ekosystemtjänsternas värden samt deras betydelse i samhället.   Naturvårdsverket har inom ramen för detta regeringsuppdrag tagit fram en   vägledning för att integrera ekosystemtjänster i myndigheters verksamhet.   Vägledningen, som presenterades i november 2016, är indelad i fem steg och   vänder sig främst till centrala och regionala myndigheter men även till   kommuner. Med anledning av att vägledningen är ny så finns det få exempel på   hur vägledningens 5-stegsmetod kan tillämpas i praktiken. Denna fallstudie är   ett första exempel på hur den föreslagna 5-stegsmetoden kan användas inom en   nationell myndighet vilket gör fallstudien unik i sitt slag. Fallstudien   omfattar vildsvinsförvaltning och tar sin utgångspunkt i Naturvårdsverkets   förvaltningsplan för vildsvin. I enlighet med vägledningens metod hölls en   workshop på Naturvårdsverket där personer från tre olika enheter medverkade.   Under workshopen identifierades och diskuterades möjliga kopplingar mellan   vildsvin och ekosystemtjänster, både i form av direkta ekosystemtjänster som   vildsvinen tillhandahåller, men även i form av de miljöeffekter som   vildsvinen har på ekosystemtjänster av både positiv och negativ karaktär.   Vidare diskuterades även förslag på hur detta skulle kunna integreras i en   uppdaterad version av nuvarande nationella förvaltningsplan för vildsvin.   Workshopen resulterade i en bruttolista på relevanta kopplingar som i ett   nästa steg bör verifieras genom att stämma av resultatet med aktuell   forskning, något som gjorts i begränsad utsträckning i denna fallstudie på   grund av tidsmässiga skäl. Däremot jämfördes den bruttolista med relevanta   kopplingar som identifierats i nuvarande nationella förvaltningsplanen för   vildsvin. Resultatet visade att 5-stegsmetoden hjälpte till att identifiera   tio nya kopplingar mellan vildsvin och ekosystemtjänster, främst inom   kategorin kulturella ekosystemtjänster. Dessutom bidrog resultatet till fler   infallsvinklar samt en mer nyanserad bild av de kopplingar som redan berörs i   den nuvarande nationella förvaltningsplanen för vildsvin. Sammanfattningsvis   erbjöd vägledningen ett användbart verktyg för att systematiskt identifiera   relevanta ekosystemtjänster samt belysa påverkan på dessa. Det har ett värde   inom viltförvaltningsarbetet, både i enlighet med den nationella   förvaltningsplanen för vildsvin som är ämnad att revideras i takt med att ny   kunskap genereras och nya erfarenheter, och i enlighet med Naturvårdsverkets   Strategi för Svensk Viltförvaltning som förespråkar att viltförvaltningen ska   vara adaptiv och hela tiden utvecklas genom ny kunskap. Att identifiera   relevanta ekosystemtjänster bidrar dessutom till att uppnå ett av etappmålen   inom de svenska miljömålen som säger att ”senast år 2018 ska betydelsen av   biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och   integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra   beslut i samhället där så är relevant och skäligt”.