Fetma och övervikt som diskrimineringsgrund i arbetslivet

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Mitt första intresse för ämnet diskriminering av övervikt och fetma väcktes när jag i ett re-staurangkök hörde en arbetsgivare neka en person intervju endast på grund av hennes vikt. Jag ansåg personligen att detta var ett felaktigt handlande och syftet med denna uppsats är att undersöka om det är tillåtet att missgynna en person endast på grund av dennes vikt. Genom klassisk rättsvetenskaplig metod anläggs både ett de lege lata och ett de lege ferenda perspek-tiv. Uppsatsen besvarar frågorna om det finns ett skydd för personer med övervikt eller fetma, hur skyddet i så fall ser ut samt min personliga åsikt om hur skyddet borde se ut. Det finns studier på diskrimineringsområdet som undersökt fördomar som finns mot personer från arabmuslimska länder och personer som lider av övervikt. De visar att fördomar förelig-ger mot överviktiga i förhållande till normalviktiga. Fördomar mot överviktiga kan före-komma i vidare mån än de fördomar som föreligger mot arabmuslimska män. Trots det inne-håller rättskällorna ett uttryckligt diskrimineringsskydd för etnicitet, vilket saknas för övervikt och fetma. Min undersökning omfattar svensk rätt, innefattande regeringsformen, LOA samt diskrimine-ringslagen. Internationell rätt såsom EU-rätten, Europakonventionen och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är också viktiga rättskällor som omfat-tas. Mina slutsatser de lege lata är att om övervikten endast är en utseendeaspekt saknas skydd för arbetstagare i privat sektor. För arbetstagare i offentlig anställning föreligger krav på sakliga grunder vid alla anställningsbeslut, vilket innebär att arbetsgivare inte kan underlåta att an-ställa en arbetstagare endast på grund av dennes utseende. Det finns ett skydd för fetma även på den privata arbetsmarknaden, men skyddet aktualiseras endast i de fall fetman lett till en funktionsnedsättning vid tiden för missgynnandet. Det är inte helt klart hur långt principerna om fetma som funktionsnedsättning sträcker sig. Vad gäller exempelvis för de fall arbetsgivaren gör ett felaktigt antagande om att vikten gör att arbetsta-garen har sämre disciplin på arbetet eller kommer att bli sjukskriven i vidare mån än andra arbetstagare? När det gäller funktionsnedsättning finns det viktiga EU-rättsliga principer, exempelvis be-träffande statistisk diskriminering och felaktiga antaganden. Det är emellertid inte helt klart om de går, och i så fall hur långt de går, att tillämpa på fetma. Ett klart svar på frågan kan endast erhållas genom att EU-domstolen eller Arbetsdomstolen gör tydliga ställningstaganden i nya rättsfall. De lege ferenda anser jag att det är fel att en arbetsgivare, som missgynnar någon enbart på grund av personens utseende, kan vara helt säker på att handlandet är lagligt, samtidigt som den arbetsgivare som, med rätt eller fel, tror att övervikten eller fetman kan påverka arbetsta-garens arbetsprestation löper en risk att bli fälld för diskriminering på grund av funktionsned-sättning. De lege ferenda argumenterar jag därför för att övervikt borde införas som en egen skyddad grund i diskrimineringslagen. En arbetsgivare kan således medvetet och helt i enighet med lagen välja att inte anställa en person som är överviktig. Skulle arbetsgivaren försvara sitt handlande med att denne inte an-ser övervikt vara tilltalande skulle arbetsgivaren gå fri. Skulle arbetsgivaren istället försvara sig med att denne inte tror att personen med fetma kan prestera på arbetet i den mån som krävs eller att arbetstagaren kommer att vara sjukskriven i vidare mån än andra arbetstagare kan arbetsgivaren träffas av diskrimineringsbestämmelserna om funktionsnedsättning. Detta får enligt min uppfattning märkliga och oönskade effekter. En arbetsgivare som nekat en per-son med annat etniskt ursprung arbetsintervju på grund av att utländskt utseende inte är tillta-lande hade aldrig kommit undan. Varför ska det motsatta gälla för överviktiga, trots att de enligt undersökningar missgynnas i vidare mån än arabmuslimska män? Slutsatsen är således att den tidigare beskrivna händelsen i restaurangköket kan vara helt tillå-ten, även om jag ansåg det vara helt fel handlande av en arbetsgivare att neka en arbetssö-kande intervju på grunder som är allt annat än sakliga.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)