En studie om ensamkommande ungas upplevelser och reaktioner vid utsatthet för diskriminering och vardagsrasism
Sammanfattning: De senaste åren har antalet människor som tvingats på flykt från sina hemländer ökat markant med cirka 17 miljoner jämfört med 2011. Ett antal av dessa flyktingar är barn under 18 år som skiljts från sina föräldrar och som sökt sig till Sverige i hopp om att få en tryggare tillvaro samt ett bättre liv. Sveriges kommuner har ansvaret för det praktiska mottagandet och socialnämnden har det yttersta ansvaret för de ungas hälsa, vilket innebär att personal runt de ensamkommande unga måste kunna identifiera om de unga far illa. Tidigare forskning har uppmärksammat att ensamkommande unga utestängs och utsätts för rasistiska fördomar samt bristande tolerans för deras kultur och språk. Tidigare forskningsstudier har dock gett en delad bild av hur ensamkommande unga reagerar när de möts med diskriminering och vardagsrasism och därför har denna studies syfte varit att undersöka de ensamkommande ungas upplevelser och reaktioner i sådana situationer. Studien har haft en kvalitativ forskningsstrategi och induktivt angreppssätt. Åtta ensamkommande unga, mellan 17 till 18 år, deltog i studien och som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade intervjuer. De två övergripande teman som genererades var de ungas tankar om det svenska samhället och de ungas tankar om hur omgivningen bemöter dem. Vid analysen användes hermeneutisk meningstolkning och teorier om rasifiering och vardagsrasism. Slutsatserna från studien var att ensamkommande unga bemöts med uteslutslutning och samhälleliga negativa föreställningar om deras kultur och identitet samt att de i viss mån utsätts för olika former av rasistiskt motstånd. Studien visar även att de ensamkommande unga har reagerat med känslor av frustration, besvikelse, maktlöshet, utanförskap och rädslor i kontakt med svenskar.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)