Att känna tillsammans. Hur känslor visar sig hos tre ungdomar med medfödd dövblindhet och hur de bekräftas av pedagoger

Sammanfattning: Syfte: Att fördjupa förståelsen kring tre ungdomar som har medfödd dövblindhet och deras livsvärldar, med fokus på hur pedagogerna skapar möjlighet för ungdomarna att visa, kommunicera, förstå och ta del av känslor. Hur kan känslor visa sig hos ungdomarna i undersökningsgruppen? Hur bemöter och bekräftar pedagogerna de känslor som visar sig? Hur möjliggör pedagogerna för ungdomarna att kommunicera känslor? Hur kan ungdomarnas horisont vidgas när det gäller förmågan att visa, kommunicera, förstå och ta del av känslor? Teori: Undersökningen utgår från livsvärldsfenomenologin, där Merleau-Pontys beskrivning av livsvärlden blir central. Merleau-Ponty beskriver hur den levda kroppen som är social från födseln sammanflätas med själen och bildar människans livsvärld (Bengtsson 2005). Känslor beskrivs inom fenomenologin som kroppens levda sensationer och man skiljer inte på affekter och känslor på det sätt som görs inom psykologin. Känslorna är en del av den helhet som kropp och själ bildar och det är även genom vår kropp vi lär känna och bemästra världen (Hautaniemi 2004). Metod: Undersökningsgruppen består av tre ungdomar som har medfödd dövblindhet och fem pedagoger som arbetar med ungdomarna i skolan. För att studera ungdomarnas livsvärld och se hur känslor kan visa sig, samt hur känslorna bemöts av pedagogerna har videoobservationer använts. Observationsmaterialet har samlats in under flera dagar och i olika situationer där ungdomar och pedagoger samspelar. I flera omgångar har materialet studerats och ett urval har gjorts av sekvenser där det valda fenomenet; hur känslor visar sig, träder fram för tolkning och analys. De valda sekvenserna har sedan analyserats och tolkats i flera steg för att finna svar på forskningsfrågorna. Resultat: Känslorna visar sig främst genom reaktioner och kroppsspråk, samt någon gång genom att känslouttrycket används som kommunikation. Pedagogerna bemöter och bekräftar eleverna genom taktil närvaro, taktilt kroppsligt språk och taktilt teckenspråk. Vid flera tillfällen skulle både eleverna och pedagogerna vinna på att eleven ges möjlighet att samspela med två pedagoger samtidigt för att nå vidare utveckling. Genom sin bekräftande taktila närvaro där utgångspunkten är elevens intresse, visar pedagogerna att elevens sätt att vara på i världen är betydelsefullt och att pedagogen vill dela tillvaron med honom eller henne. Utan denna bekräftelse finns kanske ingen mening att visa och kommunicera sina känslor. Pedagogernas sätt att sätta ”ord på känslorna” genom taktil kommunikation är en hjälp och ett stöd för ungdomarna att själva kunna utveckla ett språk kring känslor. Genom att känslor bemöts och bekräftas och genom att känslorna ges möjlighet att uttryckas i kommunikation kan ungdomarnas horisont vidgas, vad gäller förmågan att visa, kommunicera, förstå och ta del av känslor.