Att vårda patienter för självskada vid akutmottagningen : En litteraturstudie

Sammanfattning: Patienter med självskada utgör ett större antal än de som skadats av någon annan och frekvent inkommande till akutmottagningen, upplevelsen av att vårda dem är därmed relevant för att främja en ömsesidigt god vård. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter för självskador vid akutmottagningen. Tolv vetenskapliga artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: att inte förstå patienter som självskadat väcker frustration, att uppleva ambivalens och olika känslor beroende på omständigheterna, att ifrågasätta om vård på akutmottagningen är rätt för personen som självskadat, att känna empati och kunna göra skillnad och att känna sig skyldig att vårda men sakna utrymme. Deltagare beskrev såväl frustration och att känna sig skyldiga att vårda, som empati och att ha en vilja att hjälpa. Mötet mellan patient och vårdpersonal kunde vara omsorgsfullt men även destruktivt för patienten. Patientens psykiska och fysiska behov separerades ofta, där akutvården prioriterade de fysiska skadorna. Vårdpersonal beskrev sig sakna kunskap om självskadebeteende och därav betraktas utbildning som en viktig del i att förbättra deras upplevelse av att vårda och därigenom också tänkas förbättra patientens upplevelse av den akuta vården.