”Det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder”: En undersökning av vinterns relation till stadsbyggande

Sammanfattning: Arbetet undersöker hur förhållningssättet till vinterklimatet i stadsbyggande har utvecklats samt hur vintern och dess relation till stadsbyggande påverkar användningen och den fysiska utformningen av staden. En bredare litteraturstudie har genomförts och sedan kompletterats och exemplifierats i en fallstudie av Luleå.
Resultatet visar att det finns en grundhänsyn till en plats specifika klimat i det traditionella byggandet, men den blev överkörd av den stora urbaniseringen som startade efter andra världskriget. Utformning och design av våra städer har istället styrts av ekonomi och industriell tillväxt. Idag har ökande klimatförändringar och miljöproblem lett till ett växande fokus och medvetenhet kring klimatfrågor där även vinterns förutsättningar fått en tydligare ställning inom stadsbyggande, framför allt i norra Sverige.
Användningen av staden ändras under vintern då både intensiteten och typen av aktiviteter förändras. Klimatet gör att man inte tillbringar mer tid än nödvändigt utomhus. Vi har idag även stora möjligheter att nästan helt undvika att vara utomhus och har på så vis blivit mer eller mindre klimat- och väderoberoende, men det finns ett stort värde i att vara utomhus även vintertid.
Det finns stora skillnader kring uppfattningen om vintern. Många människor har en ”sommarmentalitet” och i stadsbyggande arbetar man ofta utifrån att staden ska fungera på samma sätt under vintern som på sommaren. Ofta är det andra värden och aktiviteter som blir viktiga under vintern och den rent fysiska förvandlingen innebär också att strukturer och stråk inte behöver vara detsamma under sommar och vinter.
Luleå är idag ett gott exempel på hur man arbetar med sina naturliga förutsättningar och använder vintern till något positivt och unikt.