Technological Innovation Systems for Decarbonisation of Steel Production

Sammanfattning: Den europeiska stålindustrin står för en betydande del av EUs CO2-utsläpp, men har samtidigt begränsade möjligheter att minska utsläppen från befintliga produktionsmetoder. Det krävs därför nya, banbrytande processinnovationer för att åstadkomma verkligt stora utsläppsminskningar. Denna rapport ger en översiktlig beskrivning av den europeiska stålindustrin teknologiska innovationssystem, belyst genom ett nytt ramverk kallat “The 4W-framework”. The 4W-framework bygger på fyra grundstenar; where (var äger innovation rum?), who (vem påverkar innovationskraften?), why (varför äger innovation rum?) och what (vad gör industrin i fråga om innovation?). I rapporten diskuteras även den europeiska stålindustrins förmåga att uppnå nollutsläpp med nuvarande produktionsmetoder, liksom vilka förbättringar som krävs för att uppnå de europeiska utsläppsmålen till 2050. Syften med studien har varit att sammanställa ett antal nyckelrekommendationer till beslutsfattare som har möjlighet att påverka stålindustrins utveckling av banbrytande processinnovationer och därmed bidra till framtida utsläppsminskningar. Tio semistrukturerade intressentintervjuer och en benchmark-intervju genomfördes och resultatet kompletterades med en litteraturstudie samt en analys av officiella industridokument. Fyra huvudaktörer med särskilt inflytande över industrins innovationsförmåga kunde identifieras; stålproducenter, industriorganisationer, politiska beslutsfattare och akademiska aktörer. Det är främst till dessa aktörer som rekommendationerna riktas. Den europeiska stålindustrins inställning till innovation för minskade koldioxidutsläpp beskrivs som pessimistisk och nuvarande incitament för att sträva mot nollutsläpp beskrivs som enbart finansiella - och svaga. Effektiv prissättning av utsläppsrätter, i kombination med innovativa affärsmodeller för stärkt europeisk konkurrenskraft gentemot andra regioner, kan därför förväntas spela en avgörande roll för att på sikt uppnå nollutsläpp inom den europeiska stålindustrin. Resultaten visar på ett starkt behov av förbättrad kommunikation och samarbete mellan industriaktörer och deras intressenter. I dagsläget finns begränsade möjligheter att förbättra nuvarande produktionsmetoder genom befintlig teknik och ULCOS-konsortiet sägs vara ett nyckelinitiativ för framtida utveckling av nya, banbrytande processinnovationer. Vidare kan flera innovativa affärsmöjligheter och affärsmodeller identifieras genom studien. Bland dessa finns nya marknader för biprodukter, genom Carbon Capture and Usage, ökad efterfrågan hos slutkonsument på ’hållbart stål’ samt ökad produktion av stål från skrot genom sekundärproduktion. Dessa affärsmöjligheter förväntas kräva ökat engagemang från slutkonsumenten, liksom större gemensamma kraftansträngningar av samtliga industriaktörer.