Effektivitet och säkerhet med monoklonala antikroppar vid behandling av migrän

Sammanfattning: Bakgrund: Migrän är en av de vanligaste sjukdomarna i hela världen; som drabbar ungefär 12 % av den vuxna befolkningen i västvärlden. Den uppkommer främst i åldern mellan 18 och 44 år och är tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Det är en neurologisk störning som kännetecknas av återkommande attacker av huvudvärk, ofta i form av en måttlig till svår pulserande enkelsidig smärta i huvudet. Ibland kan den förekomma tillsammans med olika symtom såsom illamående, kräkningar, trötthet, och doft- eller ljus-känslighet. Sjukdomen kan delas upp i migrän med aura, migrän utan aura, kronisk migrän eller trolig migrän. Patofysiologi för migrän är komplex, det finns olika teorier bakom det. Den senaste hypotesen är att migrän orsakas av aktivering av det trigeminovaskulära systemet samt av frisättning av kalcitoningenrelaterad peptid (CGRP) från det trigeminovaskulära systemet. När CGRP når meningeala och intrakraniella artärer, binder den till sina receptorer (CGRP-receptor) och orsakar vasodilatation och frisättning av mer CGRP. CGRP i sig är involverat i smärtöverföring i centrala smärtreceptorer i hjärnan. Nyligen har det utvecklats nya läkemedel i form av monoklonala antikroppar (mAbs) som är riktade antingen mot CGRP eller CGRP-receptorn för att blockera signalering. Idag finns det tre olika mAbs riktade mot CGRP (galcanezumab, fremanezumab och eptinezumab) och en mot CGRP-receptorn (erenumab).   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att granska och analysera olika studier av hur effektiva och säkra dessa mAbs (galcanezumab, fremanezumab, eptinezumab eller erenumab) är vid behandling av migrän jämfört med placebo. Metod: Litteraturstudien är baserad på en genomgång av sex randomiserade dubbelblinda och placebokontrollerade studier som hämtades från databasen Pubmed mellan 2021-09-26 och 2021-10-11. Resultat: En studie utvärderade fremanezumab, en studie utvärderade erenumab, två studier utvärderade eptinezumab och två studier utvärderade galcanezumab. Alla studierna visade en minskning av antalet migrändagar per månad jämfört med placebo. Biverkningarna var liknande mellan alla behandlingsgrupperna, där injektionssmärta och nasofaryngit var vanligast förekommande. Slutsats: Slutsatsen från de sex granskade studierna visar att behandling med mAbs riktade mot CGRP eller CGRP-receptorn kan signifikant minska antalet migrändagar per månad jämfört med placebo. Detta tyder också på att CGRP spelar en viktig roll vid uppkomsten av migrän. Ofarliga biverkningar har förekommit i alla grupperna vilket visar att behandling med mAbs är effektiv och säker, men flera studier med längre behandlingstid är nödvändiga för att upptäcka andra eventuella biverkningar.