Kriget och kulturen. Modernitetskritik och historiska perspektiv i svenska konservativas tolkningar av första världskriget

Sammanfattning: Föreliggande uppsats behandlar synen på första världskriget i ett antal konservativa svenska dagstidningar och tidskrifter. Syftet är att undersöka modernitetskritikens roll i de tolkningar av kriget som kom till uttryck i detta sammanhang. Uppsatsens frågeställning tar avstamp i ett tämligen omfattande internationellt forskningsläge, i vilket den anmärkningsvärt höga grad av entusiasm som många europeiska intellektuella visade inför världskriget ofta har kopplats till de modernitetskritiska stämningar som sedan perioden kring sekelskiftet 1900 hade satt sin prägel på en annars företrädelsevis framstegsoptimistisk europeisk kultur. En heterogen skara intellektuella välkomnade sålunda världskriget som ett botemedel mot modernitetens förmodat degenererande eller alienerande effekter. I analysen används begrepp från Reinhart Koselleck såväl som Friedrich Nietzsche för att belysa de olika sätt på vilka kriget i den konservativa pressen sattes i samband med det moderna och med Sveriges och västvärldens dittillsvarande utvecklingsriktning. För att nyansera begreppet modernitetskritik görs en åtskillnad mellan kultur- och civilisationskritik. Den förra rör ”mjuka” aspekter såsom etiska och estetiska värden, den senare ”hårda” aspekter såsom teknisk och vetenskaplig utveckling. Analysen visar på ett flertal olika tolkningar av kriget och dess relation till det moderna. Framför allt inledningsvis välkomnade många i den konservativa pressen kriget som en befrielse från vad de såg som ett samhälle präglat av materialism, individualism och värderelativism. Detta gick hand i hand med ett otvetydigt ställningstagande för Tyskland i kriget. Även längre fram kunde det allt mer omfattande och utdragna kriget tolkas som en bekräftelse på dylika förväntningar. Samtidigt ledde krigets utveckling också till motvilja och kritik i åtminstone vissa av de undersökta tidningarna och tidskrifterna. I detta sammanhang kunde kriget tolkas som en del av det moderna samhällets förfall, inte en befrielse från det. Meningsskiljaktigheterna i fråga om kriget reflekterades också i vitt skilda ställningstaganden till den svenska neutralitetspolitiken. Parallellt med detta fanns en betydligt större samstämmighet i högerpressens syn på kriget på östfronten. Centralmakternas kamp mot Ryssland sågs som en förlängning av Sveriges historiska konflikter med samma land. I detta sammanhang kom stundtals en betydligt mer uppskattande syn på den egna kulturen till uttryck.