Metoder för påvisande av MRSA hos häst

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus är ett växande problem inom hästmedicinen och orsakar svårbehandlade infektioner världen över. Resistensen utvecklas genom att stafylokocker erhåller en gen, mecA, som ändrar β-laktamantibiotikas målstruktur. Idag är MRSA-utbrott vanligt i många länder, men hittills har vi i Sverige inte konstaterat mer än 20 fall på häst. Risken för att fler fall kommer att upptäckas i framtiden är dock stor på grund av import av hästar och smittspridning via människor. Ett oerhört viktigt moment vid misstanke om MRSA-infektion är var man ska provta och hur man bör odla, typa och namnge de olika isolaten. Idag finns ingen väldefinierad standard eller några riktlinjer att följa på dessa punkter vilket orsakar problem vid jämförelser av isolat samt försvårar smittspårning. Det finns många olika odlingsmedier och typningsmetoder att tillgå, alla med sina fördelar och nackdelar. Pulsed-field gel electrophoresis (PFGE) har i flera år varit den mest använda metoden vid typning av isolat men har mer och mer börjat ersättas av bland annat spa-typning och multi-locus sequence typing (MLST). En grundlig utvärdering och standardisering av de olika metoderna skulle vara av stor nytta för internationell smittspårning och isolatjämförelse samt ge kunskap om hur man på bästa sätt kan förhindra spridning

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)