Exkluderande processer- i gränslandet mellan system och livsvärld : En specialpedagogisk studie utifrån ett fall av dilemma

Sammanfattning: Den här c- uppsatsen i specialpedagogik fokuserar på barn som använder ett utagerande beteende i skolan och vad ett sådant beteende kan leda till i form av olika åtgärder. I ett nyligen framlagt slutbetänkande från DEJA, delegationen för jämställdhet (SOU 2010:99), ställs frågan om barns stora representation i specialpedagogiska åtgärder sker på andra premisser än inlärningsmässiga svårigheter. Kan sociala och beteendemässiga orsaker ligga till grund för åtgärderna, undrar man? Denna hypotes utgör uppsatsens ansats. De frågor som fokuseras i sammanhanget, är huruvida exkludering av barn från den gemensamma undervisningen kan ses som ett uttryck av det norm- och värdesystem som råder inom skolan. Därmed antar uppsatsen ett kritiskt perspektiv, då frågorna rör en pågående diskussion inom den specialpedagogiska disciplinen där miljöbetingelsernas betydelser framhålls i sammanhanget. För att söka efter ett svar på frågorna har uppsatsen riktat sitt fokus mot pedagogernas kunskaper och handlande. Kan , frågar studien, pedagogerna i sin praktik medverka till att upprätthålla normerande ordningar som leder till exkludering. Hur och på vilket sätt sker detta? Dessa frågor leder in uppsatsen till ett dilemmaperspektiv, vilket även inbegriper skolans praktik och dess organisation i sammanhanget. I uppstatsen ses skolans praktik i ljuset av att utgöra en kamp mellan olika diskurser. De normer och värderingar som utgör diskurserna har studerats utifrån hur de kan påverka pedagogernas föreställningar, uppfattningar och handlande i förhållande till processer av exkludering. Dessa skeenden fångar hur historiska - och kulturella betingelser kan leva kvar och medverka till att kategorisering skapas och upprätthålls, i skolans praktik. Men kategoriseringarna kan väga olika tungt , beroende på i vilken kontext de framträder som meningsfulla. Annorlunda uttryckt ses kategoriseringarnas verkningar i relation till hur skolans organisation och mål är utformade. Uppsatsen har använt de av Jurgen Habermas bärande begreppen system- och livsvärld i en tolkning av de sociala ordningarnas interaktioner som styr pedagogernas handlande. En fördjupning av vad som styr interaktioner och handlingarna sker med hjälp av Seyla Benhabibs kommunikativa etik. Denna etik implicerar två olika ordningar för moraliskt omdöme, en rättviseetik och en omsorgsetik. Dessa ordningar har legat till grund för hur tolkningen av pedagogernas handlingar mot barn som använder ett utagerande beteende, uttrycks. Ser pedagogen en "konkret andre" eller en "generaliserande andre" i barnet utifrån de specifika situationer som studeras. Studiens empiri pekar mot att en principledd rättvisa leder pedagogernas handlinagr till exkludering av barn som använder ett utagerande beteende. Detta svarar på att barnet i mötet, uppfattas som en "generaliserande andre" . Denna insikt används för att slutligen analysera pedagogers uppfattningar och handlingar i frågor som rör organisation av specialpedagogik i relation till de värden som representeras av skolan som organisation.