Surrogatarrangemang i ett rättighetsperspektiv - vem har rätt till vad och vem har rätt till vem?

Sammanfattning: Äger varje person rätt att bli förälder? Även om inte staten kan sägas vara skyldig att erbjuda behandling för att avhjälpa barnlöshet kan människor, efter känsla, resonera kring denna frågas rimlighet. Oavsett inställningen är en intressant följdfråga; i så fall till vilket pris? När man talar om surrogatarrangemang är det ofta just pris som på något sätt kommer på tal. Inte pris som i valutamening ensamt, utan även i form av risker av olika slag som de inblandade kan tänkas komma att lida. Globalt accepteras och nyttjas surrogatmödraskap idag i allt högre grad. I Sverige är surrogatarrangemang otillåtna och ett genomförande trots den negativt inställda lagstiftningen kan leda till vissa juridiska komplikationer för såväl barnet som för andra inblandade. Att surrogatarrangemang inte tillåts här i riket betyder emellertid inte att svenska myndigheter eller domstolar inte berörs av tvister som har koppling till detta särskilda förhållande. Barnönskande personer som inte kan ta hjälp av en surrogatmoder i Sverige kan vända sig till utlandet för själva processens genomförande och senare återkomma till Sverige med det framfödda barnet. Vid hemkomsten kan därefter i den rättsliga praktiken vissa problem uppkomma, exempelvis i samband med att barnet ska folkbokföras eller vid någon slags tvist av familjerättslig karaktär. Inledningsvis förs i detta arbete ett rättighetsperspektiv fram, med inriktning på surrogatarrangemang, vilket är ämnat att speglas mot vad som senare i arbetet framförs om svensk lagstiftning på området och vissa praktiska utländska exempel. Relevant vid inriktning på rättighetsperspektivet är att se till vissa internationella konventionstexter vilka är ämnade att skydda mänskliga rättigheter. Bland annat har Europakonventionens artikel 8 relevans genom dess skydd för privat- och familjeliv. FN:s Barnkonvention innehåller också vissa stadganden av särskild vikt inom ämnet, såsom den uttryckligt omfattande bestämmelsen om beaktande av barnets bästa intresse vid alla åtgärder som rör barn. Begrundar man vad det egentligen är som hanteras vid surrogatarrangemang, framkommer vissa etiska aspekter som är väsentliga att värdera för att man ska kunna framföra välgrundade argument kring sin inställning. Bland annat bör man i samband med övervägande av lagstiftning inom området reflektera över de involverade parternas motiv till genomförande av arrangemanget. Viktigt är också att adressera det avtalsförhållande som surrogatarrangemang innebär. Finns det omständigheter i förfarandets natur som torde göra sådana avtal ogiltiga oavsett lydelse? Inom denna debatt framkommer bland annat resonemang kring omöjlighet att avtala om mänskliga värden och risk för exploatering som en följd av arrangemangets genomförande, eller till och med ensamt genom dess existens. Svensk rätt innehåller reglering om reproduktiv teknik men lagstiftningen tillåter inte surrogatarrangemang. Som en grundläggande familjerättslig princip står moderskapspresumtionen; att det är den kvinna som föder ett barn som är att anse som barnets moder. Presumtionen har upprätthållits genom den utveckling av lagstiftningen som skett inom ämnet reproduktionsteknik. Principen har även vidmakthållits vid upptagandet av ett mål i Högsta domstolen där fråga om överensstämmelse mellan genetiskt, socialt och rättsligt föräldraskap aktualiserades. Den svenska juridiska situationen åsido, förekommer i realiteten på en del håll utomlands utbjudande av surrogatarrangemang till paketpris. Att se hur olika hårt hållna utvecklingar inom området kan driva till framväxandet av en sådan marknad, snarare än att hållas på en mer intim och övervakad nivå, kan vara värdefullt vid begrundandet av vilken typ av lagstiftning man finner önskvärd inom ämnet surrogatarrangemang.