Värdeöverföringsproblematiken vid överlåtelse av egendom från fåmansbolag till närståendebolag

Sammanfattning: Framställningen belyser och analyserar värdeöverföringsproblematiken vid överlåtelse av egendom från fåmansbolag till närståendebolag. Aktieägarna, som indirekt både är överlåtare och förvärvare av egendomen, kan vilja att överlåtelsen ska ske till ett så lågt pris som möjligt. Men de måste hålla sig inom ramarna för värdeöverföringsreglerna i 17 kap. ABL om de inte vill riskera långtgående sanktioner. Mot bakgrund av denna problematik är den övergripande frågan om det är möjligt att på förhand avgöra huruvida en viss transaktionsutformning är lovlig eller olovlig. För att strukturera problematiken utgår framställningen från tre frågeställningar. Framställningen inleds med en översiktlig redogörelse av några grundläggande aktiebolagsrättsliga regler samt av värdeöverföringsreglerna. Därefter utreds de tre frågeställningarna. Den första frågeställningen rör gränsen mellan en rent affärsmässig transaktion och en värdeöverföring. Rent affärsmässiga transaktioner faller utanför värdeöverföringsreglernas tillämpningsområde. Detta gör att gränsdragningen är ytterst relevant för aktieägare som står i begrepp att överlåta egendom till ett närståendebolag. Framställningen når slutsatsen att när det gäller överlåtelse av egendom från fåmansbolag till ett närståendebolag så utgör alla transaktioner där vederlaget understiger egendomens marknadsvärde värdeöverföringar. Gränsdragningen är emellertid förknippad med en värderingsproblematik som försvårar gränsdragningen. Den andra frågeställningen rör hur en överlåtelse av egendom till ett närståendebolag bör utformas för att vara lovlig. Värdeöverföringsreglernas formföreskrifter utgör i regel inga verkliga hinder eftersom aktieägarna genom sin samtyckesbehörighet kan åsidosätta aktieägarskyddande bestämmelser samtidigt som det normalt råder identitet mellan aktieägare och styrelse i fåmansbolag. Inte heller täckningsprincipen vållar några betänkligheter då den utgår från poster i bolagets redovisning. Framställningen visar dock att det föreligger osäkerhet kring hur försiktighetsregeln ska tillämpas. Det går inte med säkerhet att uttala sig om vad som krävs för att en värdeöverföring ska vara försvarlig enligt regeln. Den tredje frågeställningen berör möjligheten att undgå rättsverkningar med hänsyn till antingen värderingsproblematiken eller försiktighetsregelns oklarhet. Framställningen visar att utrymmet för att undgå rättsverkningar är knutet till vad aktieägarna insett, måste insett eller bort inse angående transaktionen. Slutsatsen är att utrymmet för att rättsverkningar helt ska utebli är litet. Detta särskilt för aktieägare i fåmansbolag som genom en olovlig värdeöverföring överlåtit egendom till ett närståendebolag. Framställningens konklusion i den övergripande frågan är att det knappast är möjligt att med säkerhet uttala sig på förhand om huruvida en viss överlåtelse är lovlig enligt värdeöverföringsreglerna. En sådan ordning gynnar vare sig aktieägare, borgenärer eller samhället i stort. Frågan om den påvisade osäkerheten motiverar en översyn av värdeöverföringsreglerna och i så fall hur dessa bäst bör utformas istället, lämnar framställningen åt framtida utredning.