”KRAMAS ELLER PUSSAS, DET BRUKAR HJÄLPA” – En kvalitativ studie av hur barn och pedagoger i förskolan erfar försoning och begreppet förlåt.

Sammanfattning: BakgrundUtifrån Piagets syn på stadie- och mognadsteorier har flera forskare, bland andra Stern (Norell Beach, 1995),nyanserat utvecklingsteorin och funnit att man föds med förutsättningar att utveckla empatisk förmåga. Denempatiska förmågan utvecklar barnet sedan i relationer med omvärlden. Ljungberg (1998, i red. Wrangsjö) harfunnit att barn i samspelet med andra utvecklar försoningsbeteenden för att leken ska kunna fortgå och för attbevara sammanhållningen i gruppen. I samvaron med andra barn har Sommer (005) genom observationerfunnit olika samvaromönster bland barnen som påverkar hur de samspelar med varandra.SyfteSyftet var att undersöka hur barn och pedagoger på förskolan erfar begreppet förlåt och försoning som ett led ien konflikthanteringsprocess. Huvudfrågorna var: Hur erfar pedagoger att de hanterar försoningstillfällen barnemellan? Hur hanterar pedagoger begreppet förlåt i konflikter barn emellan och hur reflekterar de kringanvändningen av begreppet? Hur erfar barn försoningstillfällen samt användningen och innebörden av begreppetförlåt?MetodDenna kvalitativa studie bygger på en hermeneutisk (tolkande) ansats. Pedagoger har intervjuats enskilt och barni grupper om två och två. Barnintervjuerna utgick från en gestaltning med handdockor som rörde enkonfliktsituation för att ge barnen samma utgångspunkt.ResultatI resultatet som analyserats efter en hermeneutisk ansats visade sig de vanligaste aspekterna vara att både barnoch pedagoger erfar att barn ser sin egen del i konflikten, barn kan ta den andres perspektiv, barn förstår att degjort fel och att barn förstår ”att göra förlåt”. Barnen visade kompetens att välja andra försoningsbeteenden än attanvända förlåt som ett lösenord för försoning.Betydelse för läraryrketDet är viktigt att synliggöra de olika sätt barngruppen erfar konflikthantering (William, 006). Genom atterbjuda dem konkreta upplevelser, till exempel genom gestaltning kan man göra barnen medvetna om gruppenskunskaper och genom det få chans att lära av varandra.1