Elektroniska sjötransportdokument eller Kontrollrättens konsekvenser

Sammanfattning: Under senmedeltiden och den tidigmoderna tiden ökade den internationella sjöhandeln kraftigt och successivt skedde en förändring i det merkantila handelsbruket: I takt med att resorna blev längre och mer tidskrävande upphörde lastägarna att tillsammans med sitt gods resa med på transportfartygen. Lastägarnas uteblivna närvaro ersattes med enkla transportdokument, ofta benämnda som ”konossement”. Konossementet kom emellertid att utvecklades i takt med att fler användningsområden efterfrågades och har med tiden erhållit en tämligen unik, tredelad funktion. Konossementet har sedan 1700-talets slut fungerat som ett bevis för ett existerande transportavtal, som kvitto för mottaget gods och som ett överlåtbart godsrepresentativt dokument. Innehavet av ett konossement likställs med besittning av det gods som konossementet representerar, och en överlåtelse av konossementet likställs med överlåtelse av godset. Denna funktion har möjliggjort att gods kan säljas, inte sällan många gånger om, under en pågående transport, och den slutgiltiga köparen kan, med papperskonossementet i sin hand, kräva leverans av godset i avlastningshamnen. Konossementets egenskaper uppställer krav om att leverans av gods endast får ske mot presentation av ett originalkonossement, något som de senaste decennierna vållat allvarliga problem. Börsstyrda spekulationer med gods i form av bulk- och råvaror, sjötransporternas tilltagande hastighet och allmänt långsammare posttjänster leder idag till att gods många gånger anländer till sin avlastningshamn innan konossementet finns på plats, detta problem förhindrar utlämningen av gods och orsakar ofta förseningar. Idag är omedelbar kommunikation, till och från alla världens hörn, en realitet, också till transportörer på öppet hav. Detta innebär rent praktiskt att ett pappersdokument som symbol för godset inte längre är en funktionsmässig nödvändighet. De potentiella fördelarna med att använda elektroniska system i stället för papperstransportdokument är enorma: kostnadsbesparingar, snabbare transaktioner, förenklade betalningsarrangemang och högre säkerhet. Sedan 1980-talet har en handfull försök gjorts att etablera globala system för elektroniska transportdokument, dessa försök har hitintills, till största del misslyckats, främst på grund av avsaknaden av internationella regler för att elektroniskt utöva och överföra rättigheter i gods under transport. UNCITRAL har under det senaste decenniet arbetat för att fylla denna legala lucka. Inte minst genom framtagandet av en ny, heltäckande transportkonvention: Rotterdamreglerna. Konventionen, som ännu inte trätt i kraft, likställer elektroniska dokument med pappersdokument och möjliggör för överlåtandet av rättigheter i gods, antingen genom överlåtande av elektroniska transportdokument (symbolsystem) eller genom att på annat sätt överföra kontrollrätten över gods i transport (registersystem).