"Vi är inga stålmän eller stålkvinnor" : En kvalitativ studie om sekundär traumatisk stress hos yrkesutövare inom socialt arbete

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Centrum för socialt arbete - CESAR; Uppsala universitet/Centrum för socialt arbete - CESAR

Sammanfattning: Syftet med vår studie var att utifrån sekundär traumatisk stress, undersöka hur socialarbetare påverkas av klienters traumatiska berättelser och/eller uttalade lidande. Studien är genomförd genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju yrkesverksamma socialarbetare som anser sig ha blivit sekundärt traumatiserade, eller känner igen sig i symptom som kan känneteckna tillståndet. Vi använde oss av psykosocialt perspektiv, coping, resiliens och stigma för att analysera den insamlade empirin. Tematisk analys har använts för att lyfta fram meningsfulla empiriska data. Resultaten visade att samtliga yrkesverksamma socialarbetare i studien på något sätt påverkas av klienters traumatiska berättelser och/eller uttalade lidande. Denna påverkan visade sig ha både positiva och negativa aspekter. Resultaten visade också att de yrkesverksamma socialarbetarna hanterar det psykiskt påfrestande arbetet genom att kommunicera med kollegor, eller andra närstående i den mån det går, genom att få handledning och till viss del även genom att vårda sig själv. Kunskapsbehovet kring sekundär traumatisk stress ansågs vara stort. Vidare uttryckte intervjupersonerna att begreppet bör uppmärksammas mer för att kunna skapa en förståelse för problematiken, och för att veta hur man kan arbeta på ett mer hälsofrämjande sätt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)