Immateriella tillgångars inverkan på ett företags finansiering : En studie på onoterade svenska företag

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Umeå universitet/Företagsekonomi

Sammanfattning: I takt med att samhällsekonomin har blivit mer kunskapsbaserad har ett företags immateriella tillgångar fått en allt mer betydelsefull roll. Immateriella tillgångar medför dock flera aspekter av osäkerhet, bland annat hur äganderätten ska bestämmas, hur ett tillförlitligt värde ska beräknas samt vilka kriterier som ska gälla för att få ta upp den till redovisning. Svårigheten och komplexiteten detta innebär har gjort att företagens finansiella rapporter har i vissa avseenden tappat sin relevans, exempelvis användbarheten kopplat till externa parters beslutsfattande. Syftet med vår studie är att undersöka om det finns ett samband mellan ett företags tillgångsstruktur och den skuldränta företaget betalar till kreditgivare för sina lån, men även hur tillgångsstrukturen påverkar företagens finansieringsmöjligheter. Vetenskapliga utgångspunkter för vår studie är en ontologisk verklighetssyn, en positivistisk vetenskapssyn, en deduktiv forskningsansats samt en kvantitativ metod där hypotesprövning är i fokus. Undersökningen är uppbyggd utifrån ett företagsperspektiv då det är framförallt företag vi vänder oss till. Baserat på studiens teoretiska ramverk tog vi fram två hypoteser att undersöka under en femårsperiod. Studiens huvudhypotes syftar till att undersöka sambandet mellan immateriella tillgångar och skuldränta medan bihypotesen fokuserar på sambandet mellan immateriella tillgångar och företagens andel lån. Vi testade dessa hypoteser genom två olika undersökningar, först genom en totalundersökning då vi undersökte om existensen av upptagna immateriella tillgångar hade någon inverkan på responsvariablerna, och sedan genom en klusterundersökning då vi undersökte hur mängden immateriella tillgångar inverkar på responsvariablerna. Resultatet från studiens huvudhypotes visar att det finns ett positivt samband mellan existensen av upptagna immateriella tillgångar och skuldräntan, det innebär att om företaget har upptagna immateriella tillgångar får de betala en högre skuldränta. Detta kan bero på att immateriella tillgångar är osäkrare och därmed vill långivare ha en högre ränta som kompensation. Däremot är sambandet mellan andel upptagna immateriella tillgångar och skuldränta negativt samt har låga och varierande förklaringsgrader mellan åren. Detta kan bero på att de finansiella rapporterna har tappat i relevans och att kreditgivare lägger större vikt vid kvalitativa aspekter, vilka inte syns i balansräkning och som vår studie därmed inte fångar upp. Gällande resultaten från bihypotesen så kan vi inte uttala oss om sambandet mellan existensen av upptagna immateriella tillgångar och företagens andel lån. Däremot ser vi ett svagt och något instabilt positivt samband mellan andel upptagna immateriella tillgångar och andel lån, vilket kan bero på att företag med mycket immateriella värden har fler investeringstillfällen och därmed kräver mer extern finansiering för att kunna ta tillvara på dessa och vara konkurrenskraftiga. Studien är upprättad utifrån etiska aspekter samt har överlag en god reliabilitet och validitet. Förslag på vidare forskning är framförallt att genomföra studien genom en kvalitativ metod för att få en djupare förståelse för kreditgivningens kvalitativa del vilket skulle komplettera denna studie. Praktiska rekommendationer till företag är att fortsätta kämpa för sina värdefulla immateriella tillgångar för att uppnå en mer jämställd kreditgivningsprocess vilket går i linje med världens kunskapsbaserade ekonomi.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)