Modernitet och dekadens i Henning Bergers författarskap : Konturerna av ett idékomplex

Sammanfattning: Denna uppsats analyserar Henning Bergers författarskap åren 1901-1911, utifrån en nyläsning av verken Där ute, Ridå, Ysaïl, Drömmen om helvetet samt Drömlandstrilogin (Drömlandet, Bendel & Co och Fata Morgana). Utifrån ett dekadens- och modernitetsperspektiv reviderar jag den traderade uppfattningen om författarskapet som ytligt, och visar att Berger gör en betydande skildring av moderniteten, med större komplexitet än man tidigare uppmärksammat. Jag belyser jag konturerna av ett underliggande idékomplex, som särskiljer honom från samtidens svenska författare men ställer honom med förbund till stora, internationella modernitetsskildrare. I och med åren som utvandrare i Chicago, är han i vissa avseenden före sin tid när han debuterar i Sverige. Amerika blir i hans skildringar en representation för en längre gången utveckling än man erfarit i Stockholm vid samma tid; jag tar hjälp av Anna Jörngårdens begrepp tidströskel för att konceptualisera tidsandan, med dess skiljelinje mellan framtid och förflutet.       Jag förhåller mig till den övergripande frågeställningen om vilken attityd till det moderna som kan utläsas i verken, samt vad de uttrycker om moderniseringens innebörd för människan. Den kluvenhet som genomsyrar Bergers verk fungerar som ett sammanhållande tema i min analys. En av uppsatsens huvudfrågor är hur denna kluvenhet skall förstås och förklaras, i ljuset av hans starka skildringar av såväl positiva som negativa sidor av moderniseringen. Bergers verk visar upp moderniteten i all sin glans, men utan att skönmåla. Asfaltsromantik, nuets underverk, tyglandet av naturkrafterna, möjligheterna och berusningen, ställs sida vid sida med dess destruktiva konsekvenser: skördandet av offer, skövlingen av allt gammalt, mänsklig nedbrytning och skärande orättvisor. Jag drar slutsatsen att hans skildring ytterst är bejakande gentemot utvecklingen. Acceptans och determinism framträder som förklarande nyckelbegrepp. Intertextualitet mellan min studie och Marshall Bermans Fauststudie bidrar till att synliggöra den faustiska kärnan hos Berger; utvecklingens destruktivitet betraktas som ett nödvändigt och oundvikligt ont. Jag har därmed kunnat påvisa konturerna av en existentiell analys, som tidigare forskning inte uppmärksammat. Börsmotivet framträder där som ett centralt motiv.      En annan slutsats av min genomgång är att författarskapet förhåller sig avvisande till det svenska sekelslutets pessimistiska tankestrukturer. Det svenska och amerikanska behandlas som antiteser; den svenska mentaliteten framstår som ett nedtyngande arv. I arvet ingår dock även ett romantiskt drömmartemperament, vars status är mer tvetydig. Stilistiskt används t.ex. en naturromantiskt vokabulär på unikt moderna företeelser. Även om framställningssättet framhäver de romantiska aspekterna av det moderna, kategoriserar den yttre handlingen ett romantiskt sinnelag som icke gångbart i den amerikanska moderniteten. Arvet blir ett hinder för den som vill ansluta sig till den nya tiden – tidströskeln kräver en själslig transformation, ett definitivt brott med arv och bakgrund, och med alla egenskaper som tillhör det förflutna.