Likheter och skillnader i arbetssätt mellan svensk och iransk fysioterapi i öppenvård

Sammanfattning: Fysioterapi är nästan lika definierat i hela världen men med avseende på skillnader i kultur, lagar, utbildningssystem osv. är det rimligt att tro att det föreligger skillnader i fysioterapeuternas arbetssätt mellan olika länder. Forskning har visat på att dessa bakomliggande skillnader påverkar arbetssättet i hälsosjukvården generellt men när det gäller yrket fysioterapi finns det ingen till lite forskning som visar effekten av sådana faktorer på yrkets arbetssätt. Syftet med den här studien var att beskriva likheter och olikheter i legitimerade fysioterapeuters arbetssätt inom svensk och iransk öppenvård, samt beskriva bakomliggande anledningar till eventuella olikheter. Metoden som användes för denna studie var kvalitativ intervju och innehållsanalys. Semistrukturerade individuella intervjuer användes som intervjumetodik, analysmetoden som valdes var deduktiv analys. Sex legitimerade fysioterapeuter; tre från vartenda land vilka passade in under inklusions- och exklusionskriterierna valdes ut för att intervjuas. Resultatet i studien har funnit både likheter och olikheter i det fysioterapeutiska kliniska arbetssättet inom öppenvård mellan Sverige och Iran när det kommer till undersökning, behandling och utvärdering. Konklusion: De två grundläggande anledningarna bakom skillnader i arbetssättet mellan länderna beskrevs vara; patienternas frihet att komma till fysioterapeut utan remiss i Sverige jämfört med Iran där patienterna måste ha remiss från en specialistläkare för att kunna träffa en fysioterapeut. Samt skillnaden av hur nöjd fysioterapeuterna är i vardera länder med sina utbildningar.