Språkets väg till delaktighet och distans i socialt arbete

Detta är en Magister-uppsats från Södertörns högskola/Centrum för praktisk kunskap

Sammanfattning: Denna vetenskapliga essä, som utgår från det personliga med två inledande gestaltningar, undersöker språket i socialt arbete och vilken betydelse ett enkelt och begripligt språk har för klienters delaktighet. Essän undersöker faktorer som kan försvåra för socialarbetaren att vara enkel i sitt språk. Användandet av mallar, kravet på produktion och effektivitet är några faktorer som kan leda till oklokhet i skrivandet som i sin tur leder till oklokhet i pratandet. Det blir inte lättare av att det näst intill enbart är dokumentation som diskuteras, sällan språket. Retorikens betydelse med ethos, logos och pathos har förpassats till historien. Makt, särskilt den dolda, behovet av att kunna distansera sig mot det svåra, viljan att vara objektiv och komplexa möten mellan skrivspråkliga och talspråkliga personer är ytterligare faktorer som kan försvåra det enkla språket. Essän mynnar ut i frågan vart i författarens praktiska kunskap som språket hör hemma. Svaret blir inte bara i hela författarens professionalism utan det som är författarens jag.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)