Ländryggssmärta och fysisk aktivitet bland fysioterapeutstudenter i Sverige. Förekomst och skillnader.

Sammanfattning: Bakgrund:Ländryggssmärta är en vanlig orsak till nedsatt funktionsförmåga och 60–80% av alla vuxna har upplevt smärta i ländryggen någon gång i livet. Fysisk aktivitet (FA) har god evidens att förhindra att ländryggssmärtan utvecklas till kronisk samt för att minska smärta och öka/bibehålla funktion. Fysioterapeutstudenter inhämtar under utbildningen kunskap om betydelsen av FA i både prevention och behandling, men lever vi som vi lär? Syfte:Att undersöka förekomst av ländryggssmärta, genomsnittlig mängd FA samt skillnader gällande mängd och intensitet av FA hos fysioterapeutstudenter i Sverige med respektive utan ländryggssmärta. Studien har även undersökt könsskillnader avseende prevalens av ländryggssmärta.  Metod:En tvärsnittsstudie av kvantitativ, komperativ och icke-experimentell design. En webbenkät skickades till samtliga fysioterapeutprogram i Sverige. Totalt deltog 252 personer av uppskattningsvis 1700 studerande. De svarande fick fylla i bakgrundsdata samt för de senaste sju dagarna skatta sin upplevda ländryggssmärta enligt 1–10 på Numeric Rating Scale (NRS) och sin mängd FA på olika intensiteter enligt International Physical Activity Questionnaire Short Form (IPAQ-SF). Resultat: Prevalensen av ländryggssmärta var 60% och förekomsten var lika mellan könen (män: 58%, kvinnor: 60%). Majoriteten av deltagarnas aktivitetsmängd klassificeras som hög. Resultaten påvisade ingen skillnad i FA mellan grupperna gällande total, mycket ansträngande samt måttligt ansträngande FA.  Konklusion:Inga statistiska skillnader gällande prevalens av ländryggssmärta kunde ses mellan könen. Studien påvisade ingen signifikant skillnad mellan grupperna med respektive utan ländryggsmärta gällande mängd eller intensitet av FA. Vidare forskning behövs på ämnet.