Bonuspoäng - ett medel för klimatkompensation?

Sammanfattning: De senaste decennierna har människors mobilitetsmönster förändrats radikalt och numera reser människor mer frekvent än någonsin. Det delvis på grund av att flygbolags lojalitetsprogram uppmanar till en ökad rörlighet. Det har ur ett hållbarhetsperspektiv kommit att kopplas till en viss problematik, då människors ökade mobilitet även resulterar i ökade skadliga utsläpp för miljön. Det konkretiserar att det finns motsägelser mellan individers mobilitetsmönster och en hållbar utveckling. Klimatkompensation har identifierats som en potentiell åtgärd i syfte att hantera utsläppen. Det finns ett begränsat antal studier som fokusera på resenärers inställning till klimatkompensation, varpå studien tar utgångspunkt i detta. Syftet med uppsatsen är att studera medlemmar av ett lojalitetsprograms benägenhet att använda intjänade bonuspoäng i syfte att kompensera för klimatpåverka. Uppsatsen baseras på en kvantitativ studie där det empiriska materialet är insamlat genom en omfattade enkätstudie riktad till medlemmar av SAS lojalitetsprogram EuroBonus. Utifrån våra resultat kan det konstaterat att det finns ett samband mellan individers inställning till klimatkompensation och deras rörlighetsmönster. Resultatet påvisar att de individer som reser mest frekvent, klimatkompenserat i större utsträckning. Vi har genom studien vidare kunnat konstatera att majoritet av respondenterna inte är benägna att klimatkompensera med bonuspoäng och att skillnaden angående respondenternas inställning till att klimatkompensera med egna pengar och bonuspoäng är marginell. Resultaten kan främst härledas till att medlemmarnas benägenhet påverkas av den aktuella situation som marknaden för klimatkompensation befinner sig på, där brist på trovärdighet identifierats som den mest centrala faktorn.