Integritet, sociala medier och arbetsrättsliga sanktioner

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar gällande rätt rörande arbetstagarens integritet och kravet på dennes lojalitet inom svensk arbetsrätt. Rätten som den ser ut idag ställs mot de nya problem som uppkommit efter Internet och så kallade sociala mediers intåg på den svenska arbetsmarknaden. Integritetsfrågor har länge varit intressant på den svenska arbetsmarknaden och har influerats av arbetet inom den europeiska unionen. För svenskt vidkommande har flera statliga utredningar rörande behovet av lagstiftning för arbetstagarens integritet i arbetslivet kommit och gått utan att någon ny lagstiftning har tillkommit. Detta tycks underligt då lagstiftningsbehovet snarare framstår som angeläget. Inom privat- och offentlig sektor framträder inledningsvis stora skillnader i skyddet för den enskilde arbetstagarens integritet och kravet på dennes lojalitet. För offentlig sektor kan detta skydd endast inskränkas genom lag eller förordning och skyddet finns främst reglerat i RF och YGL. För medicinska ingrepp finns LOA. Inom privat sektor ser situationen helt annorlunda ut där inskränkningar av arbetstagarens yttrandefrihet, rätt att kritisera arbetsgivare och tystnadsplikt kan regleras genom personliga avtal eller genom kollektivavtal. För medicinska ingrepp såsom drogtester är det tillräckligt med en av arbetsgivaren framlagd drogpolicy om den uppfyller vissa krav på tydlighet. Det som är intressant är det faktum att för den enskilde arbetstagaren spelar den sektor som denne verkar inom en obetydlig roll om denne exempelvis skriver otillbörliga inlägg på sociala medier. En bild framträder där det på stora delar av arbetsmarknaden finns en oerhört låg tolerans mot att de anställda yttrar sig rasistiskt eller kränkande på olika forum på Internet. Ett problem med sociala medier är inte bara de följder som ett inlägg kan få, utan även de olika synsätt som parterna betraktar dessa på. För att närma sig en lösning måste lagstiftaren fastställa om sociala medier ska betraktas som privata eller offentliga. Mot bakgrund av gällande rätt och intervjuerna avslutas uppsatsen i ett försök att komma fram till en lösning på hur lagstiftaren bör ställa sig till det faktum att Internet och sociala medier numera spelar en stor roll i arbetslivet.