Avstyckning utan rätt till väg
Sammanfattning: Inom en fastighetsbildningsförrättning prövar Lantmäteriet om en fastighet är lämplig och kan bildas. För att avstycka en fastighet för bostadsändamål stadgas i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen att den tilltänkta fastigheten ska ha tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. I propositionen till fastighetsbildningslagen diskuterades om rätt till väg skulle vara ett uttryckligt krav för alla fastigheter, men man valde istället dagens formulering. Detta får till följd att det för fastigheter förekommer situationer med praktiskt nyttjande av väg utan en formell rättighet. Studiens forskningsfrågor är följande: I vilka situationer förekommer avstyckning utan att formell rätt till väg bildas? Vilka är skälen till att rätt till väg inte formaliseras vid avstyckning? Hur bör frågan om rätt till väg handläggas vid avstyckning? Studiens syfte är att kunna resultera i en rättssäkrare handläggning, lämpligare fastigheter, en effektivare samverkan mellan fastigheter och ett lämpligare fastighetssystem. För att besvara frågeställningarna har intervjuer genomförts med yrkesverksamma förrättningslantmätare, och representanter för Riksförbundet enskilda vägar (REV). I studien framkommer något förenklat att de situationer då man inte bildar en rättighet för befintlig väg är då det upplevs vara försvårande, fördyrande och försenande samt att tillgången till väg kan antas föreligga även utan en formell rättighet. Det förutsätter också att förrättningslantmätaren och sakägaren är överens om tillvägagångssättet. Situationerna kan t ex vara att vägen löper över en samfällighet, vägen utgör en inaktuell gemensamhetsanläggning, en ansökan om anläggningsförrättning redan kommit in, det finns en fungerande informell organisation eller att kommunen frivilligt efter avtal sköter den enskilda vägen. Hur handläggningen praktiskt sker finns det olika individuella skillnader i. Vad som är rätt eller fel är svårbedömt då rättsläget är oklart. Riktlinjer för den juridiska bedömningen är i skrivande stund på väg att arbetas fram av ett specialistnätverk inom det statliga Lantmäteriet för att kunna bidra med stöd och resultera i en mer enhetlig rättstillämpning. Den nuvarande lagstiftning bedöms ändamålsenlig och tillåtande men ansvarsförhållandet bör klargöras samt riktlinjer för handläggningen utarbetas. Förslagsvis bör riktlinjer upprättas för hur fastighetsägare som sedan tidigare nyttjar den befintliga vägen ska hanteras och informeras. Avslutningsvis ska inte förglömmas att förrättningen endast utgör första instans i fastighetsbildningsmål och att förrättningsförfarandet enligt förarbetena inte kan krävas ska fattas med fullständig information.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)