”Jag är inte så van vid reflexer” - En kvalitativ studie om beroende och självbestämmande enligt unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning

Sammanfattning: Under 1900-talet förändrades livsvillkoren för personer med intellektuella funktionsnedsättningar radikalt i Sverige. Från vårdhemmens institutionslika boendeformer, via normaliseringsprocessen och nya lagstiftningar, till de grupp- och servicebostäder vi har idag. Trots den svenska handikappolitikens normaliseringstankar om möjligheten att ”leva som andra” skiljer sig dessa personers vardagsliv från andras, framförallt på grund av personal och anhörigas påtagliga närvaro. I samtalsliknande intervjuer med sex personer som bor i LSS-knutna grupp- och servicebostäder undersöks uppsatsens frågeställningar: Hur berättar intervjupersonerna om beroende och självbestämmande? Hur ser självbestämmandet ut och hur påverkar det intervjupersonernas självbild och syn på framtiden? Ytterligare ett syfte med uppsatsen är att ge en röst åt personer som annars sällan kommer till tals inom den sociologiska forskningen. Intervjupersonernas berättelser analyseras med hjälp av Erving Goffmans teori om stigmahantering samt den nya teoribildningen crip-teori. Resultatet visar att ett mönster av beroende och ”andra vet bättre”-mentalitet kan urskiljas. Trots att intervjupersonerna betonar sin möjlighet till självbestämmande är det faktiska inflytandet i vardagslivet litet. Vidare utmärks en okritisk inställning gentemot personal och föräldrar. En strategi blir att acceptera det egna beroendet för att på så vis kunna ta del av de förmåner som ges på grund av den nedsatta intellektuella funktionsförmågan.