Gaturum för möten - hur gaturummets skala och gestaltning påverkar stadens sociala hållbarhet

Sammanfattning: Målet med denna uppsats har varit att undersöka och diskutera hur gaturummets skala och gestaltning relaterar till möjligheten för möten mellan människor. Uppsatsen har också undersökt huruvida även vidsträckta gaturum kan fungera för människor att vistas i, samt om det finns insatser som kan förbättra dessa gaturum. Uppsatsen syftar till att förstå hur Jan Gehl och Jane Jacobs erfarenheter kan tillämpas på konkreta platser i urban miljö, för att skapa ett analysverktyg att förstå stadslandskapet med. Begreppet ”mänsklig skala” används i hög utsträckning bland landskapsarkitekter, men det är osäkert om där finns en konsensus kring begreppets innebörd? Uppsatsens första del består därför av en utredande text kring vad detta begrepp kan innebära. Med hjälp av en litteraturstudie samt därpå följande observationer av två gaturum undersöktes huruvida det går att se kopplingar mellan teori och verkliga fall. Gaturummen observerades med avsikt att studera om, hur, och i så fall var sociala interaktioner förekom mellan människor. Det gick att se att relationen mellan hushöjd och gatubredd inte nödvändigtvis var primärt styrande för att skapa en mänsklig skala på platsen, utan att gaturummens skala även påverkades av detaljeringsgrad, möblering och vegetation. De sociala interaktionerna påverkades också i hög grad av relationen mellan privata och publika ytor, samt hur tydlig övergången mellan dessa var.