Förskollärares användning av det verbala språket som redskap : En kvalitativ studie om samspel och flerspråkighet i förskolan

Sammanfattning: Forskning visar att flerspråkighet i förskolan kan vara en utmaning och barns språkliga bakgrund lätt hamnar i skymundan i verksamheten. Utifrån ett maktperspektiv kan förskollärares förhållningssätt vara väsentligt för att ge barn förutsättningar att kommunicera. I styrdokument för förskolan beskrivs förskollärares uppdrag vara komplext men en helhetssyn på barnet ska genomsyra verksamheten för att tillgodose barns behov och utmana dem. Studien syftar till att bidra med kunskap kring förskolans arbete med flerspråkighet. Intresset är riktat mot det verbala språket som kommunikativt redskap. Genom följande frågeställning undersöks studiens syfte: Hur beskriver förskollärare att det verbala språket används som ett redskap i samspel med flerspråkiga barn? En kvalitativ undersökning har gjorts där sju förskollärare har intervjuats. Empirin har analyserats ur en tematisk analysmetod.  Det sociokulturella perspektivet har tillfört infallsvinklar till studien med hjälp av främst Säljö, Wertsch och Svensson. Synen på språk och språkutveckling är även den inspirerad av det sociokulturella perspektivet. I studiens resultat framkommer det att förskollärarna använder det verbala språket som kommunikativt redskap men ofta i kombination med andra redskap som finns att tillgå. I det verbala språket använder de kroppen och sig själva som medierande redskap och vikten av att möta barnen utifrån deras förutsättningar betonas vara viktigt. Det verbala språket uttrycks vara en maktposition där de vuxna kan kontrollera vilken tid och vilka förutsättningar som ges till kommunikation samt om barnens språkliga bakgrund uppmärksammas. Resultatet pekar på olika infallsvinklar gällande förhållningssättet till barnens språkliga bakgrund och det påverkar vilka möjligheter barnens ges till att kommunicera.