Patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt : En litteraturstudie

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap; Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Bakgrund: I en åldrande befolkning ökar prevalensen av hjärtsvikt. När det kommer till behandling av sjukdomen läggs mycket ansvar på patienten när det gäller symtomlindring. Strategier för att kunna kontrollera symtomen kan innebära en omfattande livsstilsförändring, vilket i sin tur kan skapa en mängd olika känslor för patienten.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: En deskriptiv, systematisk litteraturstudie genomfördes. Tolv kvalitativa artiklar användes, och materialet analyserades genom kodning och teman. Databasen som användes var PubMed. Den teoretiska referensramen som tillämpades var livsvärldsperspektivet.    Resultat: Tre kategorier med tolv underkategorier identifierades. Patienter upplevde olika typer av begränsningar i det dagliga livet, både fysiska och emotionella. Andnöd och trötthet var en central fysisk upplevelse. Ensamhet, isolering och förändrade roller inom familjen rapporterades. Upplevelser av skuld, skam och känslan av att utgöra en börda gentemot familjen framkom. Vidare rapporterades olika former av anpassning till ett nytt liv, som till exempel förändringar i kost, alkoholkonsumtion och fysisk aktivitet. Positiv attityd och spiritualitet visades vara strategier för att hantera sitt tillstånd. Sjukhuset upplevdes vara den säkraste platsen för rehabilitering och hantering av symtom. Vidare framkom dock upplevelser av brister inom sjukvården gällande empati, kontinuitet och förmedlande av information. Familj och vänner upplevdes vara en viktig resurs gällande fysiskt och emotionellt stöd samt motivation.  Slutsats: Patienter med hjärtsvikt upplevde olika typer av begränsningar i det dagliga livet relaterat till sjukdomen, brister inom sjukvården samt behov av stöd. Sjukvården behöver ta dessa upplevelser i beaktande i mötet med patienten för att kunna individanpassa omvårdnad och egenvårdsrekommendationer. Vidare kan detta ge ett ökat oberoende och därmed en ökad livskvalitet för patienten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)