Förutsebarhet i skatterättsliga internprissättningsfrågor. Särskilt med anledning av så kallade kompensationsinvändningar.

Sammanfattning: Den här uppsatsen handlar om internprissättning i allmänhet och så kallade kompensationsinvändningar i synnerhet. Begreppet kompensationsinvändning har kommit att bli ett rättsligt begrepp i skatteprocesser som rör internprissättningsmål. I denna uppsats studeras gränserna för dessa kompensationsinvändningar när de prövas inom ramen för 14 kap. 19–20 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Först görs en klassisk rättsutredning som undersöker vad som kännetecknar en giltig kompensationsinvändning utifrån rättskällorna. Av rättsutredningen framgår att det finns relativt tydliga principer som ska vägleda rättstillämparen när kompensationsinvändningar prövas. Den rättsutredande delen kompletteras av en undersökning av fyra kammarrättsdomar på området i syfte att bredda den teoretiska bilden med exempel från det praktiska rättslivet. Denna undersökning visar olika exempel på hur tillämpning av normer kring kompensationsinvändningar, som är skapade genom praxis, kan vara både svårt och problematiskt. Som grund för både rättsutredningen och undersökningen av kammarrättsdomar vilar ett förutsebarhetsperspektiv. Utgångspunkten är att kravet på skatterättsliga normer och deras tillämpning är underkastade ett högt ställt krav på förutsebarhet. Uppsatsen diskuterar huruvida normerna kring kompensationsinvändningar och deras tillämpning når en tillräckligt god förutsebarhet. I diskussionen resoneras det kring betydelsen av så kallad soft law, särskilt OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations (TPG), när 14:19-20 §§ IL tillämpas. Slutsatsen är att förutsebarheten av normerna och deras tillämpning kring internprissättning i allmänhet och kompensationsinvändningar i synnerhet endast delvis når upp till ett högt krav på förutsebarhet. Detta eftersom den svenska regleringen är kortfattad, praxis är omfattande och komplicerad samt att gränserna för icke-traditionella rättskällors påverkan på rättsområdet är oklar.