Avbördningskapaciteten som verktyg för bedömning av underhållsbehovet i ett vattendrag - Tillämpning på ett dikningsföretag i Höje å

Sammanfattning: Examensarbetet undersöker möjligheten att låta avbördningskapaciteten – det vill säga sambandet mellan vattennivå och vattenföring – vara vägledande för bedömning av underhållsbehovet i åar och diken. Den potentiella nyttan av en sådan metod bedöms vara hög då den skulle kunna minska frekvensen av omotiverade underhållsinsatser som påverkar vattenmiljön negativt. Arbetet utgår från ett dikningsföretag i Höje ås huvudfåra. Utifrån inmätta tvärsektioner har en representation av dikningsföretaget skapats i modellverktyget HEC-RAS. Modellen har använts för att 1) ta fram referenskurvor för ett antal kontrollpunkter i dikningsföretaget, som beskriver avbördningskapaciteten i fåran efter dikningsföretagets underhåll med klippskopa i september 2015 och 2) modellera en kritisk dämning utifrån ett markavvattningsperspektiv, genom anpassning av Mannings skrovlighetskoefficient, n, i modellen. Tillämpbarheten av de framtagna referenskurvorna – och av metoden generellt – bedöms vara mycket beroende av tillgången till en flödesreferens som kan utnyttjas för både upprättandet och uppföljandet av referenskurvor. I det studerade dikningsföretaget finns en sektion som förmodligen är bestämmande och därmed möjliggör flödesmätning utifrån en avbördningskurva, men sektionens lämplighet behöver utredas vidare. Modelleringar av kritisk dämning visade att det i uppströmshalvan av dikningsföretaget finns höjdförhållanden som skapar en marginal i fårans avbördningskapacitet, i förhållande till jordbrukets behov av dräneringsdjup under odlingssäsongen. Resultaten kan ses som en indikation på att dikningsföretagets frekvens av vegetationsklippning skulle kunna minskas på denna sträcka.