Barnperspektivet i den sociala barnavården

Sammanfattning: Huvudansvaret för barns fostran och vårdnad ligger hos föräldrarna. Trots detta så har samhället en skyldighet att träda in då en förälder inte kan full-följa sin vårdnadsplikt. Detta ansvar återfinns i den sociala barnavården. Mycket har hänt inom den sociala barnavården det senaste århundradet, delvis på grund av en förändrad syn på barn och inte minst har Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) fått samhället att göra barnen mera synliga. Det har skett åtskilliga lag-förändringar och det har arbetas fram modeller för ett stärkt barnperspektiv. Barnets bästa och barnets rätt att komma till tals tas allt mer i beaktande vid utredningar och beslut. Trots detta ökade barnperspektiv så riktas det ofta kritik mot den sociala barnavården. Kritiken rör inte sällan brister i barnperspektivet. Denna kritik kan sägas ligga till grund för mitt arbete när jag utforskar hur barn-perspektivet ser ut inom den sociala barnavården. I barnskyddsutredningen som utkom 2009 lades det fram ett förslag om att de bestämmelser som rör barn i socialtjänstlagen (SoL) och lagen om vård av unga (LVU) skulle slås samman till en ny gemensam lag. Denna lag skulle få namnet Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU). Utredningen fann att det ur ett barnperspektiv vore bra att samla dessa lagar i en och samma. Ett par år efter barnskyddsutredningens förslag utkom Barnombudsmannen (BO) med en rapport där han instämde med utredningen om att införa en ny barnalag men han gick även steget längre och föreslog en reform av socialtjänsten så att dess arbete med barns skydd skulle samlas i en särskild organisation. Det norska barnevernet såg BO som förebild för denna organisation. Frågan är om det på annat sätt än genom reformer genom lagstiftning eller organisations-förändringar kan åstadkommas ett starkare barnperspektiv. Exempelvis så forskas det och tas fram olika modeller och arbetsverktyg som skulle kunna leda till ett förstärkt barnperspektiv. En modell som delvis har till syfte att ge ett stärkt barnperspektiv är Barns behov i centrum (BBIC). Eftersom BBIC idag praktiseras av majoriteten av Sveriges social-tjänster så undersöker jag just denna modell i mitt arbete. I mitt arbete så väger jag dessa olika tillvägagångsätt för ett stärkt barn-perspektiv inte bara mot varandra utan även i förhållande till den kommunala självstyrelsen.