Hur arbetarkollektivet framställs i de historiska läroböckerna skrivna under 1900-talet

Sammanfattning: 3.1. Avslutande diskussion De resultat jag kommit fram till i min undersökning av läroböcker i historia skrivna 1922 till och med 1954 inte ger något större utrymme åt striderna fackförening/strejk och den politiska socialismen. Böckerna förmedlar överlag en negativ bild av dessa strider och de sågs som ett hot mot det rådande borgerliga samhället. Dock får dessa strider en större betydelse för varje decennium. Åström skriver att fram till mellankrigstiden skulle historia och läroböckerna förmedla stolthet över att vara nordbo samt stolthet över den äldre svenska historien. Det nationalistisk- ideologiska historiebruket lyser igenom de läroböcker jag undersökt fram till 1950-talet vilket stämmer överens med Linderborgs avhandling Socialdemokraterna skriver historia där hon undersökt läroböcker i historia skrivna under 1900-talet.  Linderborg menar att läroboksförfattarna inte hade någon egentlig ambition att förändra det förflutna. Vidare skriver Linderborg att under 1950-talet får socialdemokratin, socialismen och fackföreningsrörelsen som bidragit till sociala reformer mer uppmärksamhet. I min undersökning kommer jag fram till samma slutsats. 1950-talet ser jag som en brytpunkt mellan det gamla och nya samhället. Det i sin tur visar den socialdemokratiska historieskrivningens påverkan i den här läroboken även om ämnet historia inte förändrades helt förrän på 1960-talet.    I boken skriven på 60-talet ser historien annorlunda ut och en ny sorts historia skulle förmedlas till eleverna. Historieämnet kom under 1960-talet att inrikta sig mot ett omvärldsperspektiv där tolerans och samförstånd var viktiga. Förändringen i historieläroböckerna har gått från ett nationalistiskt-ideologiskt historiebruk till ett icke- bruk av historia då man hellre blickade framåt mot framtiden än bakåt. Historien om den svenska nationen får ett mindre utrymme och betydelse i läroböckerna. Boken lyfter istället fram omvärldshändelser som orsaker till samhällsförändringar då syftar jag framförallt på de områden jag undersökt eftersom de får ett större utrymme för varje bok jag undersökt. Historia får ett vidare spektrum och fler och andra förklaringar ges till samhällens utveckling. Det nya svenska samförståndssamhället styrks av Zanders forskning kring det objektiva historiebruket som trädde i kraft efter andra världskriget. Det menas med att samhället här och nu var viktigast. Läroböckerna från 60- talet fram till 90-talet utgår från socialdemokratins maktövertagande och deras införande av folkhemmet som skapat det samhälle vi har i dag. Både Linderborgs och Ammerts studier kring läroboksforskning bekräftar min analys. Åström skriver i sin studie om historieämnets förändring från och med 1960-talet och det bekräftar också min analys. Genomgående i de strider jag undersökt är 1960-talet perioden inom historieämnet samt läroboksförändringen allra tydligast. De förändringar samhället genomgått har påverkat innehållet i läroböckerna trots att det tog tid innan det märktes i läroböckerna.    Samhället efter revolutionen i Ryssland ansågs vara onaturligt och odemokratiskt och framställs som något ont. I läroboken från 1963 ändras perspektivet. Arbetarna framställs som påverkade av den radikala socialistiska ideologin och det var det desperata läget bland arbetarna i Ryssland som fick den stora massan till att genomföra revolutionen. Karlssons existentiella historiebruk är tydligast vad gäller den ryska revolutionen där bolsjevikerna försökte ena och leda den ryska/sovjetiska förtryckta arbetargruppen.         Ådalen lyser med sin frånvaro i läroböckerna fram till läroboken skriven 1972. Jag tolkar det som två historiebruk som samverkar samtidigt i Hildingssons bok från 1972. Det moraliska historiebruket passar in eftersom konflikten i Ådalen förmodligen lyfts fram i läroboken som ett resultat av vänstervindarna på 1970-talet samt som mindre ”kritik” mot socialdemokratins historietolkning av Ådalen som inte ansåg händelsen vara ”viktig” eftersom den inte lyfts fram tidigare i läroböckerna skriver Johansson i sin studie om Ådalenkonflikten. Zander skriver i sin studie att historiebruket kom att spela en avgörande och viktig roll för socialdemokraternas politik efter första världskriget. Socialdemokratin hävdade att arbetaren härstammade från den fria bonden samt att de borde fortsätta kämpa för sin frihet och det kan delvis ha påverkat arbetarna till demonstrera och strejka i Ådalen. Det existentiella historiebruket passar in eftersom den förtryckta gruppen lyfts fram, det vill säga arbetarkollektivet. När Ådalen väl nämns anses den vara en brytpunkt i den svenska historien. Ådalen anses även vara en symbol för klasskampens upphörande samt början på en modernisering av samhället vilket Linderborg nämner i sin läroboksundersökning. Med modernisering menar jag att staten satsade på att bygga ut folkhemmet och den svenska välfärdsstaten samt att man ville höja invånarnas levnadsstandard. Skillnaderna och likheterna mellan konflikterna Ryska revolutionen och Ådalen i läroböckerna är många. Båda konflikterna startade genom protester, strejk och demonstrationer av arbetarna. Den ena slutade med en radikal samhällsomvandling och den andra med ett avtal för fred och samförstånd. Ådalen lyfts fram som en tragisk händelse som fick positiva konsekvenser i längden. Ryska revolutionen framställs i de äldsta läroböckerna som en negativ händelse som man inte bör ta efter men bilden ändras ju närmare vår tid vi kommer.  Den manlige arbetaren i läroböckerna är fackansluten socialist. Bilden av arbetarkollektivet i de äldre läroböckerna är negativ då de konservativa såg dem som ett hot mot den rådande borgerliga hegemonin. Från och med 1960-talet fram till 1980-talet får vi ta del av arbetarkollektivet som en handlingskraftig grupp som organiserade sig olika föreningar och rörelser samt jobbade för jämlikhet och solidaritet. Att de svenska arbetarna valde den reformistiska engelska modellen kan ha påverkats av att den hade en fredligare utveckling och att den förespråkade att arbeta för reformer på politisk väg. Att den fredliga modellen lyfts fram har förmodligen påverkats av historieämnets nya riktlinjer under 1960-talet då det passade väl in i de nya målen för hur historia skulle betraktas samt i vilken anda eleverna skulle fostras, det vill säga tolerans och samförstånd. Redan under mellankrigstiden arbetade den socialdemokratiska politiken mot dessa mål dock dröjde det länge innan resultatet visade sig i läroböckerna. Det i sin tur kan ha påverkats av de historiska debatter och diskussioner som pågick från andra världskriget slut till 1960-talet då ämnet förändrades och fick nya anvisningar.    Linderborg skriver i sin avhandling att kvinnan det socialdemokratiska partiet inte uppmärksammas förrän på 1980-talet då partiet började arbeta för ökad jämställdhet. I läroböckerna syns arbeterskan/kvinnan tidigare i läroböckerna som en viktig person i samhället. Arbeterskan nämns för första gången i Falks lärobok från 1933 dock ges ingen utförlig bild av vem hon var eller vilken betydelse hon hade för sin samtid. I Bäcklins bok från 1954 framställs hon som viktig och betydelsefull för industrin under det första världskriget. Likheterna mellan den ryska och svenska arbetarkvinnan är de typiska attributen för manligt och kvinnligt. Hon var den som skötte hushållet och uppfostrade barnen. Den ryska arbeterskan dyker upp i läroböckerna i samband med demonstrationer mot tsarens välde. Den svenska arbeterskan organiserade sig aktivt i olika kvinnorörelser för att på så sätt göra sig hörd. Förutsättningarna för dessa arbeterskor var olika då de agerade utifrån olika samhällen. Både arbetaren och arbeterskan passar bäst in i det existentiella historiebruket. Det var de grupperna som hade det sämst och det som förenade dem var deras utsatta situation. I takt med den utökade socialiseringen och högkonjunkturen i Sverige kom socialdemokratins betydelse och påverkan att synas allt mer i läroböckerna. Dock är hon oftast osynlig även om hon finns med i alla böcker utom i två stycken.     I min studie märks förändringarna inom ämnet historia allra tydligast i böckerna skrivna under 1960-talet fram till 1980-talet. Den lärobok som är mest influerad av vänsteridéer är Hildingssons bok från 1972. Den boken skildrar och fokuserar på arbetaren och arbetarens historia och utveckling under 1800 och 1900-talen. Läroböckerna skrivna mellan 1922-1954 ger en liknande skildring av mina områden och där stämmer det nationalistisk-ideologiska historiebruket bäst in. I läroboken skriven under 1990-talet ges en mer översiktlig och allmän bild av de områden jag studerat. Arbetarna i läroböckerna får ett större utrymme redan på 1950-talet. Det gäller både den manlige och kvinnlige arbetaren. En annan tolkning av min undersökning är att arbetarna syns allt mer och får en allt större betydelse ju närmare vår samtid vi kommer. Även att ämnet historia fick nya riktlinjer så skulle jag utifrån min studie vilja säga att förändringarna i läroböckerna syns tydligt redan på 1950-talet särskilt vad gäller området arbetaren/arbeterskan och det skiljer sig något från den tidigare forskningen. Det existentiella bruket förekommer i de flesta läroböcker jag undersökt inom mitt område med arbetarna i fokus. Icke- bruk av historia syns mest från och med 1960-talet men även litegrann i boken skriven under 1950-talet då den äldre historien helt enkelt fick en mindre betydelse för samtiden. Min analys stämmer bra överens med tidigare forskning kring när ämnet historia började förändras samt när det började spegla sig i läroböckerna. Den enda senare bok som avviker är Bergströms lärobok som inte lyfter arbetarna utan ger en allmän neutral bild. Min undersökning av dessa områden återspeglar endast de läroböcker jag studerat och inte innehållet i alla historieböcker som skrevs i respektive decennium. Annat som hade varit spännande att studera vad gäller forskning kring arbetarna och läroboksforskning, som ligger nära mitt undersökningsområde och skulle kunna fungera som ett komplement till min studie, är hur arbetarrörelsen och/eller nykterhetsrörelsen skildras i de historiska läroböckerna över tid. Får dessa rörelser en större eller mindre betydelse i läroböckerna och vad är det som skildras och hur skildras det. Det har varit oerhört spännande, jobbigt, roligt, lärorikt och intressant att få ta del av hur arbetarna har skildrats och skildras i de historiska läroböckerna.