Museipedagogik på Statens Museum for Kunst : En undersökning om utveckling av sätt att se och förstå konstverk

Sammanfattning: Uppsatsen tar upp museipedagogik på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Eftersom det är ett konstmuseum handlar pedagogiken om konstpedagogik men också om pedagogik som står i relation till skolan. De pedagoger som tas upp är de som varit speciellt inflytelserika för 1900-talets skola och undervisning. Pedagoger som Piaget, Vygotskij, Dewey och Klafki nämns såsom förebilder även till museipedagogiken. Undersökningens huvudsakliga material är samlat genom en intervju och några samtal samt från ett antal observationer av visningar för barn. Intervjun och en observation har gjorts på Statens Museum for Kunst, medan de övriga observationerna har gjorts på museets Afstøbningssamling. Denna ligger på en annan plats och visar avgjutningar i gips av grekiska och romerska antika skulpturer. På båda museerna finns inredda verkstäder som används till praktisk verksamhet för skolelever som besöker museet och som i anslutning får en visning. Uppsatsens ändamål och syfte är att tydliggöra museipedagogikens komplexa situation, t. ex. att museerna måste ta hänsyn till alla kategorier av människor vilket gör att generaliseringar är nödvändiga när man bedriver museipedagogik, samt att beskriva vissa strukturer som finns etablerade och som gör att pedagogiken kan fungera på olika sätt. Uppsatsen handlar om både pedagogik för barn och för vuxna, men tyngdpunkten ligger på pedagogiken för skolelever i 9 - 12 års ålder. Intervjuer och observationer är gjorda efter en kvalitativ metod, vilket innebär att intervjuaren deltar, dock inte så mycket att man kan kalla undersökningen för en deltagande undersökning. I intervjuer, analyser och observationer har den undersökande efter eget bedömande hållit ett visst avstånd för att kunna lyssna och göra bedömningar någorlunda objektivt. Men eftersom uppsatsen är kvalitativ betyder det att kraven på objektivitet är begränsade till en medvetenhet om att subjektiva värderingar också präglar undersökningen. Resultatet av undersökningen visar att det finns flera uppslag till forskning om museipedagogik. En kombination av en kvantitativ och en kvalitativ undersökning med några av uppsatsens tema kan ligga till grund för fortsatt forskning. Skolelevernas skriftliga svar visar att det finns intressanta kunskaper om lärande som man i en utvidgad, denna gången kvantitativ undersökning, skulle kunna genomföra. Uppsatsen visar museipedagogens roll och viktiga uppgift att lära besökare att fokusera på konstverket. Detta kan göras på olika sätt och uppsatsen tar upp några exempel som är grundläggande för all museipedagogik. Dessa exempel visas i tre skisser som kan ses som en utveckling av pedagogiken från steg ett till tre. Men det behöver inte betyda att museipedagogik är en linjär konstruktion, de tre skisserna har alla en museipedagogisk styrka i sig. Man kan dock konstatera att skiss tre i uppsatsen pekar mot ett nyare tänkande som kan relateras till ett större beaktande av besökarens erfarenheter och egna önskemål. De tre presenterade förslagen är naturligtvis inte de enda metodiska lösningar som finns, snarare visar de på museipedagogikens grundläggande struktur och förutsättningar.