Vattenskyddsområden enligt miljöbalken. En studie om arbetet med att inrätta eller revidera vattenskyddsområden i tre utvalda län

Sammanfattning: EU:s ramdirektiv för vatten har lett till omfattande förändringar av den svenska vattenförvaltningen och medför att Sverige numera är bundet av att uppfylla vissa krav gällande skyddet för och kvaliteten på vatten. Ett sätt att skydda viktiga vattenresurser är att en länsstyrelse eller en kommun beslutar om att inrätta ett vattenskyddsområde enligt 7 kap. miljöbalken. Genom inrättandet av ett vattenskyddsområde kan föreskrifter utfärdas med stöd av 7 kap. 22 § MB som inskränker möjligheterna att förfoga över fastigheter inom det skyddade området och förstärker vattenintresset gentemot andra intressen. Genom implementeringen av ramdirektivet för vatten har vattenskyddsområden som områdesskydd fått en ökad betydelse för det nationella miljöarbetet med vattenresurserna. Vattenskyddsområden har pekats ut som ett nyckelinstrument för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet och har också en viktig roll i flera av delmålen till de nationella miljömålen som rör vattenresurserna. Dessvärre sker dock arbetet med att inrätta vattenskyddsområden i för långsam takt för de uppsatta målen och många äldre vattenskydd behöver också revideras. I denna studie redogörs för regleringen av inrättandet av vattenskyddsområden och dess utfall i praktiken för tre utvalda län. I studien sammanställs och analyseras de föreskrifter som har beslutats för utvalda inrättade vattenskyddsområden. Utgångspunkten för analysen är Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2003:16), vilka anger vad som bör regleras och vilka krav som bör ställas i föreskrifterna för ett vattenskyddsområde. Vidare har inom ramen för studien genomförts intervjuer med kommunala tjänstemän från olika förvaltningar om deras arbete med processen för att inrätta ett vattenskyddsområde och om tillsynsmyndighetens arbete med att tillse vattenskyddets efterlevnad. Syftet med studien är att ge en utvärdering av arbetet med att inrätta, eller revidera vattenskyddsområden enligt miljöbalken som kan vara till ledning för lagstiftare, myndigheter och för de praktiker som nu ska påbörja arbetet med att ta fram vattenskyddsområden.