SJUKSKÖTERSKANS SAMARBETE MED LEKTERAPIN INOM BARNSJUKVÅRDEN

Sammanfattning: Bakgrund: Lek beskrivs som en naturlig del av barns uppväxt och psykosocial utveckling. Forskning har visat goda effekter av lekterapi i samband med barns sjukhusvistelse bl.a. minskad oro, stress, smärta och rädsla. I sjuksköterskans arbete ingår att samarbeta med andra yrkesprofessioner för att leda och utföra omvårdnad utifrån patientens individuella behov, att samarbeta med lekterapin är ett exempel.Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samarbeta med lekterapin inom barnsjukvården.Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med 13 sjuksköterskor. Insamlat material analyserades med hjälp av innehållsanalys.Resultat: Analysen utmynnade i tre kategorier med respektive subkategorier. Den första var Faktorer som främjar samarbetet som handlade om hur ett fokus på barnets bästa, kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan, rutiner, lekterapin som en tillgänglig resurs gynnade ett samarbete. Under Utmaningar i samarbetet framfördes tidsbrist och prioriteringar, kommunikationshinder och att lekterapin inte var en självklar rätt för alla barn som hinder för samarbete. Sista kategorin En känsla av två skilda verksamheter berörde vikten av att lekterapin sågs som en frizon för barnet samt en upplevelse av lekterapin som en distanserad verksamhet från sjukvården. Slutsats: Sjuksköterskorna lyfte olika främjande faktorer och utmaningar som påverkade samarbetet med lekterapin. För att möjliggöra barnets rätt till lek och optimera samarbetet behövde hinder för samarbete elimineras samt strategier för gemensamma arbetsuppgifter utvecklas och implementeras. Detta skulle generera bättre kompetensutnyttjande.